Wahlström & Widstrand, 2016 (2016)
I Drömmen om det röda djupdyker Nina Björk (f. 1967) i socialisten och aktivisten Rosa Luxemburgs (1871—1919) liv och gärning och resultatet blir ett samtal över tid och rum om en socialism som kom av sig och spåren det lämnat fram till idag.
Luxemburg föddes i nuvarande Polen, men verkade i huvudsak inom de tyska socialdemokraterna där hon argumenterade för en sammanhållen arbetarrörelse, internationell solidaritet och klasskamp framför allt. Hon var både produktiv och framgångsrik, men det senare skulle få ett abrupt slut i och med första världskrigets utbrott då socialdemokraterna släppte alla tankar på en enad rörelse till förmån för nationalism och krigretorik. Luxemburgs tilltro till arbetarrörelsens kraft fick sig en törn som nog aldrig riktigt försvann, men hon fortsatte att kämpa för det hon — i rationell bemärkelse — trodde på. Hon sattes vid flera tillfällen i fängelse och mördades till slut för sin inblandning i Spartakistupproret, en resning bland arbetare och soldater efter krigets slut. När nazisterna kom till makten såg de även till att bränna hennes texter.
Björk står på tre ben i Drömmen om det röda: den historiska Luxemburg, den politiska Luxemburg och den politiska Björk. Hon uppehåller sig en hel del vid biografin, diskuterar exempelvis kärleken utifrån hennes brev till Leo Jogiches som hon älskade högt trots att deras förhållande var allt annat än enkelt, samtidigt som hon låter tänkaren Luxemburg kliva fram och stå för sina egna åsikter. Därtill placeras och problematiseras dessa utifrån Björks syn på samtiden.
Jag upplever att jag står mycket nära Björk politiskt och liksom i Lyckliga i alla sina dagar (2012) och även Under det rosa täcket (1996) så erbjuder hon vokabulär och formulerade tankar vilka jag kan skriva under på. Hon är övertygad och övertygande, men i grunden handlar det om ett problematiserande av rådande diskussioner (eller icke-diskussioner). Att klass är en maktstruktur som skiljer sig från andra är inte helt tydligt utanför bokens ramar, men blir desto klarare när Björk pekar på att klass inte finns alls utan strukturerna som omgärdar och upprätthåller det, till skillnad från exempelvis kön och hudfärg. Hur maktstrukturerna än förhåller sig till varandra och hur viktiga de än är att få bukt på är de svåra att behandla på samma sätt.
Samtalet som Björk för med Luxemburg kan knappast beskrivas som ett mellan en idol och dess beundrare. Luxemburg framstår som en kvinna med många dimensioner, vissa smickrande andra mindre så, och att måla en människa är hedervärt. Ändå kan jag inte undgå känslan av att Drömmen om det röda bidrar till en nostalgisk vänster försjunken i hjältedyrkan, snarare än en som ser framåt och formulerar sina egna lösningar. Trots det kan jag inte annat än rekommendera Björks lärda, intressanta och tankeväckande bok.