Noah Hawley
376 s. Hodder 2017 (2016)
Liksom många andra har jag suttit klistrad framför tv-serien Fargo (2014—). Med mänskliga karaktärer, svart, lätt skruvad humor och en tendens att låta saker gå åt helvete införlivade den bröderna Coens anda på ett sätt som nästan överträffar känslan från deras original från 1996. Huvudorsaken stavas Noah Hawley (f. 1967), manusförfattare till serien. I hans senaste roman, Before the Fall[1. På svenska 2017 som Före fallet, Massolit förlag.], syns likheterna utan att den på något sätt förlorat sin säregenhet.
Ett privatflyg kraschar i Atlanten mellan Martha’s Vineyard och New York. Ombord finns förutom personalen hjärnan bakom det största och argaste tv-nätverket, David Bateman, med familj, Maggie och barnen Rachel och JJ, deras vän Wall Street-höjdaren Ben Kipling med fru samt den misslyckade konstnären Scott Burroughs som Maggie träffat på ön och av en händelse erbjuder skjuts när han ska till New York. Bland vrakspillrorna är bara Scott och fyraårige JJ och dessa, mest Scott, simmar åtta timmar till säkerheten från det kalla vattnet.
En hjälte? Ja, kanske, men helt plötsligt även en offentlig person, något som hans person inte riktigt är lämpad för. Medan Scott och JJ försöker återfå någon rimlighet i vardagen eldar TV-nätverket på om terrordåd och smaskiga privataffärer. Är verkligen den där skumma konstnären så oskyldig som han verkar? Och varför är hans huvudmotiv olika katastrofer?
Till skillnad från Fargo är personerna i Before the Fall överlag mer kompetenta, eller åtminstone framgångsrika, men Hawley behandlar dem och historien med stor integritet. Att djupdyka i förvecklingarna kring kraschen är nervkittlande och genom återblickar varvade med inblickar i romanens nutid bildas ett nät av möjliga slutpunkter. Vad ligger bakom? Ligger något bakom? Jag som försöker hålla en kylig distans till intriger sveps med och söker efter svar eller mönster, omväxlande med en känsla av genialitet och dumhet. Hawleys uppnystande är mästerligt avvägd för att behålla både intresse och spänning hela vägen in i mål. Hur gick det till? och Hur ska personerna hantera det? är frågor som helt enkelt måste besvaras innan boken kan läggas bort.
Before the Fall blir också en kommentar till nyhetsrapporteringens fixering vid personer, terror och spektakulära förklaringar. Det dras stora växlar av bagateller och något utrymme för att det bara skulle vara entropi finns inte i mediernas narrativ. Passar inte faktan yxas den till rätt form och pressas som en citron. Det är med viss förskräckelse medielogiken i romanen kan kännas igen i verkligheten. ”[T]he country, the world, is so greatful that there are men […] out there who are willing to tell the truth about things, even if it’s hard.” Dessa män som kämpar mot upplevda orättvisor tar sig friheter att prata och agera och om medierna köper det så bär det av utför. Det är romanen ett gott exempel på.
Hawley har i Before the Fall skrivit en riktig blandvändare vars ton och känsla går att känna igen i Fargo (och vice versa), men som står på egna ben och stöper om det till nya sammanhang.