Mary Oliver
175 s. Penguin Press 2016 (2016)
Poeten Mary Oliver (f. 1935) har länge varit en framstående personlighet på den amerikanska litteraturscenen. För den svenska publiken tycks hon däremot ganska okänd och inga av hennes texter är så vitt jag kan hitta översatta. Jag har läst hennes essäsamling Upstream och tycker väl att åtminstone den boken mycket väl kan förtjäna en publik även här och den lockar till vidare färder i hennes författarskap i övrigt.
I Upstream vandrar hon tillsammans med stora författare från eller verksamma i New England och New York-trakten: transcendentalister som Ralph Waldo Emerson, Henry David Thoreau, Walt Whitman och dess självutnämnda motståndare Edgar Allan Poe. Och spåren från dessa giganter, i synnerhet de tre första märks även i Olivers essäer. Deras låt-oss-säga rationella spiritualism och individualism influerar och tolkas i den naturnära Upstream där Oliver förutom att reflektera kring författarskapen även betraktar naturen i sig. Den natur som beskrivs är en skoningslös och rak natur där varelser äter och äts, lever och dör, men genom Olivers språk blir denna osköna värld snudd på pastoral. Naturen må vara utan värdering, men den inneboende enkelheten tilldelas sina poänger. Nostalgiskt? Nja, inte direkt, men en kontrast mot icke-naturens och modernitetens förutsättningar.
Men som ett skrivande subjekt i facklitteraturens gränstrakter berör Oliver även författandet och texten på samma sätt; en blandning av konkret resonemang och upphöjd andlighet:
And whoever thinks these are worthy, breathy words I am writing down is kind. Writing is neither vibrant life nor docile artifact but a text that would put all its money on the hope of suggestion. Come with me into the field of sunflowers is a better line than anything you will find here, and the sunflowers themselves far more wonderful than any words about them.
Jag må ha en delvis annan syn på världen än Oliver, och ibland går hon stick i stäv mot mig både åt det rationella och åt det andliga, vilket kanske tyder på att hon i alla avseenden är en mer person än jag. Mer nostalgisk, mer radikal. Oavsett vilket, eller kanske just därför, är Upstream en tankeväckande bok om natur och kultur och gränslandet däremellan. Hon är en mindre distinkt, mer poetisk och så vitt jag kan se genom Upstream ungefär lika läsvärd författare som Kerstin Ekman som för mig ligger nära till hands i den här genren.