Anna Clarén
104 s. Max Ström, 2013 (2013)
Fotografen Anna Clarén (f. 1972) skriver i efterordet till Close to home om hur hon som liten köpte sin första kamera med vilken hon försökte fånga och bevara det vardagliga. Dessa bilder tagna för över trettio år sedan har börjat vittra sönder och den kapsel till det förflutna som de skulle varit upphör de snart att vara helt.
Close to home är en mycket närgången och personlig fotobok om det som för många ligger allra närmast. Om familjeliv och förgänglighet. Sedan jag fick barn har frekvensen med vilken jag fått höra (och även själv sagt) att tiden går fort ökat något enormt. Vecka på vecka försvinner och barnen växer snart upp; men oj, vad de växer. Visst ligger det något i det och behoven av att kapsla in ögonblick på ögonblick tycks allt större.
Claréns bilder är ofta i mycket kalla färger, vit och blå ton, men denna avsaknad av varma färger vägs upp mångdubbelt av värmen i motiven. Det är naket, i huvudsak bildligt men ibland även bokstavligt, och känslorna som ryms inom en familj och i ett liv blir mycket tydliga. Varje foto blir en sådan kapsel som innesluter en bråkdel av en sekund av något för Clarén, skulle jag tro, mycket personligt. Men bilderna är obeskrivna och som betraktare tillåts jag se och känna och tänka i något större, mer allmängiltigt. Skillnaden mellan att titta i Close to home och i ett eget fotoalbum upplever jag som mindre än man kan tro, vilket i sammanhanget nog ska ses som en god sak och kännetecknande för ett bra fotograf med ett skarpt öga för vardagen.