Christopher Kul-Want och Piero (ill.)
174 s. Icon Books 2012 (2012)
För att vara en serie böcker som började produceras 1992 och som hittills kommit i över 100 titlar var jag oproportionerligt glad över att ha hittat de illustrerade Introducing … vilka behandlar olika mer eller mindre svåromfattliga ämnen och personer. Min ingång var den slovenska filosofen Slavoj Žižek (f. 1949). Jag har läst och lyssnat på honom i ganska liten utsträckning, men tilltalats av det jag sett om honom. Han tar svåra ämnen och ruskar om dem, han är dessutom en vänstertänkare som inte skyr några teman. Introducing Slavoj Žižek blev svaret på sökandet efter en bredare uppfattning om Žižeks idévärld.
I samspråk med bland andra Jacques Lacan (1901—1981), Karl Marx (1818—1883) och Friedrich Hegel (1770—1831) vidareutvecklar han och stöper nya teorier kring psykoanalys och marxism. Dessutom moderniserar han dem på ett sätt som tillåter dem att appliceras på samtida företeelser i lika mån som äldre. På så sätt blir både hög- och populärkultur en, av flera, fonder han arbetar mot. Trots det tillhör han kanske en gammal skola av tänkare, de som yvigt uppehåller sig inom många ämnen och tillåter sig att följa en tanke till sitt synbara slut. Han har, bland annat, skrivit om subjektivitet, ideologi, kapitalism, rasism, multikulturalism, ekologi, globalisering, revolution, utopianism, totalitarism, cyberrymden, postmodernism, politisk teori och religion och 176 välillustrerade sidor kan omöjligt täcka hela hans otroligt produktiva karriär (hittills) och det blir heller inte möjligt för mig att redogöra för hela komplexiteten och verifiera innehållet, men Introducing Slavoj Žižek tycks stämma väl överens med den bild jag skaffat mig på andra vägar.
Jag upplever att boken på ett förtjänstfullt sätt förklarar grundpremisserna i Žižeks resonemang. Den ger en bakgrund till hur psykoanalysen och marxismen faktiskt används av filosofen, hur han ser på maktstrukturer och vad det i hans texter och tal återkommande ”The Big Other” är och inte är. Även moral och plikt behandlas på ett klargörande sätt. Framförallt illustrerar boken mycket väl den stil Žižek har i sina tankegångar. Han är orädd, radikal och bygger sina resonemang under vägens gång, snarare än att formulera en teori och sedan söka bekräfta eller vederlägga den. Hans tankar och observationer ger teori och analys, inte tvärtom.
Introducing Slavoj Žižek var ett trevligt, om ett sådant ord tillåts i sammanhanget, sätt att stifta bekantskap med en tänkare jag upplever har mycket att bidra med men vars tankar kan te avskräckande utan introduktion. Boken har också en form jag kan tänka mig att läsa mer i, så i framtiden lär säkert fler böcker från Introducing …-serien hamna i min läslista.