Ali Smith
220 s. Penguin Books 2016 (2015)
Nyligen blåstes jag av stolen av första delen i brittiska Ali Smiths (f. 1962) Brexit-elegi Autumn. Novellsamlingen Public library (på svenska i år som Bibliotek, av någon anledning inte ”folkbibliotek”) är delvis Smiths kärleksförklaring till biblioteken, vilket förstås tilltalar mig som bibliotekarie, men dessutom behandlar de människans plats i språkets ombytlighet och hur det är att inte riktigt passa in.
Novellerna är lågmälda ofta utan den poäng som jag gärna ser i det lilla formatet. Hos Smith spelar det ingen större roll. Hennes förmåga att klämma ur det mesta ur en dialog, att göra det fantastiska vardagligt och det vardagliga fantastiskt mäter sig med få andra. Sticker ut över de andra gör novellen om personen som får ett utslag som utvecklas på mystiska vis. Det är både en fantasifull beskrivning av relationen till en sjukdom och en lektion i språklig ekvilibrism, här mellan huvudpersonen och en läkare:
I’m referring you to a consultant, he said.
Actually — you might want to make a note — I’m going to refer you to several consultants at the following clinics: Oncology Ontology Dermatology Neurology Urology Etymology Impology Expology Infomology Menthology Ornithology and Apology, did you get all that? and when you see Dr Mathieson at Tautology, well, not to put too fine a point on it, he’s the best in the country. He’ll cut it straight out. You’ll have no more problems. You should hear in the next ten days or so. Meanwhile, any discomfort, don’t hesitate.
I thanked him, arranged my scarf over the bits of the stubs that were too visible through my shirt and left the surgery.
Smith skriver på ett sätt som ser ut att kräva mycket av läsaren, men som när allt kommer omkring går förvånansvärt lätt att komma in i. Även den ovana läsaren bör kunna läsa henne med behållning på engelska. Det är en konst att skriva stor litteratur och göra det enkelt på en och samma gång.
För samlingens del kan jag inte undgå viss besvikelse för att kopplingen till biblioteken inte var starkare. Mellan novellerna finns kortare stycken där Smith låter andra personer komma till tals om bibliotekens roll och vikt. Inte oviktigt och absolut inte dåligt, tvärtom, men det känns mest som pausunderhållningen mellan novellerna och där tycker jag att även novellerna kunde kopplats till temat för att slippa frågetecknen. Fast med passager som dessa är det svårt att klaga, här i samtal med Kate Atkinson och Helen Clyne:
Her daughter Helen Clyne interrupted to say that the important thing about the notion of a public library now is that it’s the one place you can just turn up to, a free space, a democratic space where anyone can go and be there with other people, and you don’t need money —
a clean, well-lighted place, Kate said —
whose underlying municipal truth is that it isn’t a shop, Helen said. And you can just go. It’s somewhere you can just be. People of all ages all round you. It doesn’t have to be educational. It doesn’t matter who you are or what you’re doing. Young or old. Rich or homeless. It doesn’t matter. You can just go there.
So it’s not about books anymore? I said. Or it’s about more than books?
It maybe always was, Helen said.
In that books have always been about people? I Said.
Well, of course. But there was a culture that encouraged us, and now that doesn’t exist, Kate said.
Bibliotekens roll och framtid är en större fråga, av naturliga skäl utelämnad ur boken i fråga annat än som korta tankar. I tider då det blir ramaskri över enstaka titlar på biblioteken, men bibliotek läggs ned i parti och minut, är det viktigt att inte glömma bort vad vi har innan det är för sent.
Hur som helst. Även om alla novellerna i samlingen inte är lika bra och även om Public library inte är lika fantastisk som Autumn så är Smith en författare jag kommer fortsätta att utforska, för det här är bra. Riktigt bra.