Kerstin Ekman
175 s. En bok för alla 2000 (1961)
Mitt intryck, liksom säkerligen många andras, av Kerstin Ekman (f. 1933) är ett författarskap med stor finess och en personlighet till bredden fylld av kunskap och integritet. Det rimmar illa med detektivromaner, säger den lilla fördomsfulla djäveln på axeln, men se där har hen fel. De tre små mästarna är en liten, välskriven och spännande roman i vilken Ekman införlivat alla delar jag associerar med henne.
I den lilla fjällbyn Rakisjokk hittas Matti Olsson död och polisen Torsson lämnar platsen efter en utredning som inte gav mycket till svar. Ett halvår senare lyckas Mattis vän, konstnären David Malm, lura med sig Torsson för att återigen börja luska i fallet. De möts av bybornas misstänksamhet och ett nät av intriger som hela tiden tycks skifta och föra de båda längre från gåtans lösning.
De tre små mästarna är välskriven på samma vis som både Grand final i skojarbranschen (2011) och Herrarna i skogen (2007) men visar också upp något helt annat. De båda huvudpersonerna, Torsson och Malm, gnabbas och bråkar och förolämpar varandra. Det är på något vis gemytligt, ibland snudd på fånigt, men det fungerar väl.
Mysteriet i sig är ganska tillbakalutat, mer Miss Marple än Harry Hole, och helt styrt av figurerna och deras respektive hemligheter och drivkrafter. Spännande blir det för att trådarna som binder dem samman tycks elastiska och sakta tillåter en att bli något på spåren för att sedan smärtsamt snärta till. Ekman visar med all önskvärd tydlighet att även deckargenren är något hon behärskar.