Åsa Linderborg & Göran Greider, inläst av författarna själva
9 h 39 min. Natur & Kultur 2018 (2018)
Populism är i det närmaste ett skällsord idag. Högern i de bruna kavajerna har vunnit stor mark på det, men är det populismens fel? Åsa Linderborg (f. 1968) och Göran Greider (f. 1959) resonerar kring fenomenenet i Populistiska manifestet och konstaterar redan i förordet att de kommer svinga brett och säkert trampa de flesta på tårna vid åtminstone något tillfället. Det kan jag gott tänka mig att de också gör, men sällan för just provokationens skull.
I 151 teser, likt de Martin Luther spikade på kyrkporten i Wittenberg, beskriver och prövar författarna vänsterns svar och försvar på de problem som skapats av den ekonomiska och den nationalistiska högern[1. Både ”vänstern” och ”högern” används här ganska svepande, ibland i svenskt sammanhang, ibland globalt, ibland utan en mitt och ibland med en tydlig sådan. Det finns en inbyggd otydlighet som gör det svårt att diskutera vad som egentligen menas. I Populistiska manifestet tjänar författarnas fördjupningar till att tydliggöra sådant. Ibland går det bra.]. I grunden verkar mycket handla om att vänstern stått handfallna både inför nedskärningarna och avsolidariseringen i samhället och när den nationalistiska reaktionen kommit så har vänstern stått utan svar på något av de problem som nyliberalismen skapat. Det påstås också att det inom vänsters skulle finnas en beröringsskräck kring de svåra frågorna, för att risken att sammanblandas med rasisterna är hög.
Svaret på detta skulle vara populismen, för, som författarna skriver: ”Populismens motsats är inte demokrati, det är elitism.” Att tala om lösningar för de stora massorna borde vara det politik handlar om, helst lösningar för så många som möjligt (på bekostnad av så få som möjligt). Jämlikhet är en strävan för de många, vilket synts i bland annat Bernie Sanders och Jeremy Corbyns kampanjer i USA respektive Storbritannien, ändå är det kanske de två mest tydliga exemplen på när högerpopulism får fritt spelrum i och med Donald Trump och Brexit.
Jag tycker att Populistiska manifestet väcker många frågor att diskutera vidare kring. Jag håller inte med om allt, får kanske någon tå klämd emellanåt, men är öppen för en revitaliserande politisk diskussion som inte går ut på att vinna utan att utvecklas. Här finns strategier och idéer att bygga vidare på. Att boken gavs ut i april 2018, ett knappt halvår innan valen (bland annat) gör däremot att Populistiska manifestet snabbt daterats en smula. Hur ska man exempelvis förstå de bristande framgångarna i att driva klimatpolitik efter den varma sommaren?
Som läsning i en politiskt eller samhällsorienterad läsecirkel tror jag Populistiska manifestet gör sig allra bäst.