Robin Coste Lewis
136 s. Alfred A. Knopf 2016 (2015)
På senare tid har jag läst en del kvinnliga författare och poeter som på olika sätt tar sig an rasismen i allmänhet och ur ett kvinnligt perspektiv i synnerhet. Jaqueline Woodson skrev en självbiografisk långdikt, Claudia Rankine en blandning av poesi och essä, Tomi Adeyemi placerar det i en fantasyvärld, och Joy Harjo skriver uppmaningar till försoning. Alla bidrar de på helt skilda sätt, så även poeten Robin Coste Lewis som i Voyage of the Sable Venus and Other Poems använder både form och språk, analys och självbiografi för att sätta ord på det absurda.
Tre texter i boken sticker ut, bland de många mycket välskrivna. Titelsviten ”Voyage of the Sable Venus” är en uppgörelse med en kolonial värld med tydlig över- och underordning. Sviten spänner över 79 sidor och består av dikter enbart konstruerade av namn på konstverk, statyer och museala samlingsobjekt.[1. Och ”Voyage of the Sable Venus” är namnet på en bild av Thomas Stothard (1755—1834) där Venus i skalet är en svart kvinna.] Var och en av titlarna kan ifrågasättas eller problematiseras på egna meriter, men genom Lewis synliggörs den oerhörda mängden titlar och verk som på olika sätt tar ifrån de svarta människorna deras subjekt. Och framförallt blir det tydligt hur det systematiskt gjorts genom århundradena och återskapas och återskapas och återskapas.
Dikten ”verga:” baseras på en rad ur fotografen Fazal Sheikhs A Camel for the Son (2002) där en kvinna berättar om förhållandena i ett flyktlingläger i Kenya och vilka grymheter män utsätter kvinnor för. Det är en mening som borde vara obegriplig, en handling så fruktansvärd. Lewis tar citatet, orden i citatet och kastar om dem. Hon lyfter det att absurda i det ursprungliga, varje efterföljande rad lika obegriplig (men i de flesta fall betydligt mindre grym) som den första. Det är effektfullt och det är klaustrofobiskt och det visar hur diktens form och språkliga experiment kan beskriva något så oerhört.
Lite på samma vis arbetar Lewis i dikten ”Lure”, vilken tar upp incestuösa övergrepp. I negationer beskriver den utsatta tillvaron:
I am not three.
You are not seventy-nine.
[…]
This is not your hand, your mouth,
your Pall Mall fingers, your fishhooks, your pearl-
handled switchblade. My father is not at work
mopping floors, unaware of me, sitting here
inside your lap. Alligator.
Det fruktansvärda i en vuxen som förgriper sig på ett barn som låter sig inte beskrivas, men Lewis bygger ett ohyggligt crescendo som det är omöjligt att värja sig från. Hon låter heller aldrig den utsatta bli dubbelt utsatt genom texten. Hon äger berättelsen.
Voyage of the Sable Venus and Other Poems är en i en rad böcker på tema rasism som förtjänar en stor läsekrets. Hon belyser, öppnar upp, bryter ner och skapar genom varje text, varje ord. Angelägen poesi när den är som bäst.