Guy de Maupassant, i översättning av Ingvar Johansson, inläst av Tomas Löfdahl
1 h 36 min. Svenska Ljud Audioförlag 2014 (1880)
Fettpärlan av den franske novellisten Guy de Maupassant (1850—1893) balanserar fram i dyig mark, ovanpå tidens normer, manliga blickar och fördomar. Idag läser jag den med medkänsla för den utsatta, men var det självklart förr?
Fettpärlan är smeknamnet på en prostituerad vid namn Elisabeth Rousset som hamnar i en diligens tillsammans med den levnadsglade demokraten Cornudet, småborgarparet Loiseau, fabriksägare Carré-Lamadon med fru, greven och grevinnan av Brévill samt två nunnor. Elisabeth är stor och åtråvärd men ses på med avsky av övriga resenärerna på flykten mot Le Havre under fransk-preussiska kriget. Vintern gör sig påmind omkring dem, färden går långsamt och magarna kurrar. Bara Elisabeth är förberedd och tar fram sin dignande korg med mat och bjuder de övriga som tar emot med olika grader av motstånd. De börjar så sakteliga acceptera henne. När sällskapet stannar för natten inser de att de hamnat i en tyskkontrollerad by och blir av oklar anledning kvarhållna. Den tyska officeren som bestämmer skickar återkommande frågor till Elisabeth som hon indignerat svarar nej på. Det framkommer att sällskapet bara får fortsätta om officeren får ligga med Elisabeth. Först reagerar de andra med bestörning, lovordar hennes patriotism, men ju längre tiden går desto större blir åter deras avsky, desto angelägnare blir deras övertalningsförsök. Det är klart hon ska ligga med officeren, det är ju hennes jobb! Eller?
Fettpärlan kontrasterar vår tid med #metoo, kroppsaktivism och samtyckeslag på ett spännande vis, men även en till synes evig fråga om klass. Elisabeth är kvinna och dessutom prostituerad, i de andras ögon går det knappast att stå lägre. Genom vänlighet och generositet (och mat) köper hon de välbornas medkänsla. Hon visar att hon är patriot, berättar om hur hon i alla situationer varit mån om sin värdighet, och när de väl rullar in i byn är de övertygade om att även en kvinna som Elisabeth är värd att ta på allvar. I vagnen är de alla jämlika.
Och till den början tar de även henne i försvar, klart hon inte ska ligga med officeren, han är ju tysk! Så snart de börjar inse att hon är nyckeln till deras vidarefärd slutar de också vara jämlika. För en gångs skull har hon makten över dem, över situationen, vilket de inte kan tåla. De som står över henne börjar med lister och ränker försöka få henne att lämna tillbaka makten, stjäla den ifrån henne. Hennes integritet, hennes samtycke, hennes rätt att bestämma i situationen som rör henne, är inte vatten värt för de andra.
de Maupassant tycks ta Elisabeths parti, men det kan också vara något jag läser in med mina ögon. Komplexiteten ligger hos henne, de andra är bara pendlar som framförallt styrs av sitt eget kortsiktiga välbefinnande. Samtidigt är författaren färgad av sina manliga ögon, Elisabeth beskrivs i termer av mat, hennes fingrar som korvar på band, och hon må vara vacker men detta är trots hennes storlek. de Maupassant själv blir snarast den elfte resenären och genom honom upplevs Elisabeth.
Samtidigt är han träffsäker i sin beskrivning av kriget, den klaustrofobiska känslan av förlust och förändring. Det är en psykologiskt stark skildring av det tillstånd Fettpärlan utspelar sig i och på så sätt tycks den välskriven. Ojämn med våra mått mätt, svagt matchad mot modernare värderingar, men samtidigt en novell med oerhört mycket att diskutera kring trots dess ringa längd.