Nyligen höll jag på Ljungsbro hållbarhetsdag två bokpresentationer, en om skönlitteratur, en om facklitteratur, som båda anknyter till temat. Jag fick frågan om att dela med mig av mina tips del dem som inte var där och lyssnade, så här kommer tipsen med en milt sammanfattande motivering till varför jag tog med dem i presentationerna. De länkade titlarna går till recensioner eller samlingar av länkar som rör den aktuella boken, för er som vill läsa mer.
Skönlitteratur
Richard Powers — The Overstory (2018)
Ingen skönlitterär bok jag läst, innan eller efter jag läste The Overstory har på samma sätt tagit upp teman som ekologi, aktivism, ekoterrorism och människans förhållande till en naturlig omvärld och enom de många figurerna ges olika perspektiv på dessa frågor.
Maja Lunde — Binas historia (2015); Blå (2017)
I sina böcker placerar Maja Lunde människan i ett ekologiskt sammanhang på ett sätt som få andra böcker gör. Frågan om människans förhållande till naturen blir aldrig en kuliss men huvudpersonerna blir heller aldrig statister.
Margaret Atwood — Oryx & Crake (2003); Syndaflodens år (2009); MaddAddam (2013)
Margaret Atwood har en enastående förmåga att ta samtiden och vrida den ett litet, litet snäpp med fatala konsekvenser. I MaddAddam-trilogin är det extra tydligt. När företag sluter sig i enklaver och kör sitt eget race går det snabbt utför och i ruinerna därefter är det andra som får leva med följderna.
Emily St. John Mandel — Station Eleven (2014); Emmi Itäranta — Minnet av vatten (2013)
Station Eleven är kanske den mest upplyftande efter katastrofen-romanen jag läst, men både den och Minnet av vatten lyfter frågan om överlevnad kontra att leva. Att överleva är inte nog, det måste finnas något att leva för.
Mats Söderlund — Ättlingarna (2018—2019)
Mats Söderlund har skrivit en svårplacerad bladvändarserie som heter Ättlingarna (Hotet, Kampen och Flykten) om en nära framtid där vattenbrist gjort Sverige till en global stormakt. Det är en vild framtidsvision, men tydlig och trovärdig med en tvist.
PC Jersild — Efter floden (1982); Kalle Dixelius — Toffs bok (2009)
Jag skrev min kandidatuppsats om Efter floden och Toffs bok och tittade på hur de relaterar till sina samtiders akuta hot. En ganska dålig uppsats, vill jag minnas, men en intressant fråga.
Facklitteratur
Egentligen är den här kategorin bredare än ren facklitteratur, men jag väljer ändå den rubriken i brist på bättre. Dessa är presenterade i peppighetsgrad, från minst till mest.
Mark Lynas — Sex Grader (2007)
Sex grader har ett bedövande enkelt upplägg. I sex kapitel går Mark Lynas igenom vilka förändringar som sker för varje gradhöjning och det dröjer inte lång tid innan det ger ont i magen (att jämföra med Parisavtalets tvågradersmål). Spekulativa kapitel mot slutet, men ändå baserade på rön och rimliga förutsägelser.
— Det som en gång var (2016)
Helena Granström är bra på att vända på perspektiv. I Det som en gång var diskuterar hon hur kulturen (i dess vidaste bemärkelse) påverkar relationen till omvärlden. Om omvärlden inte är en del av kulturen kommer man heller inte att bry sig om den.
Naomi Klein — Det här förändrar allt (2014)
Naomi Kleins Det här förändrar allt inleds med ett resonemang om att antingen förändrar vi allt och löser problemen, eller så får problemen fortgå och allt förändras. Därefter ger hon sig i kast med konflikten mellan klimatet och kapitalismen som i alla avseenden är en ohållbar ekvation.
Johan Ehrenberg — Hoppet. Bara du kan rädda världen (2018)
Johan Ehrenberg är en obotlig optimist. Han tror på människorna och han tror på tekniken. I Hoppets tjugo kapitel tar han upp olika saker du och jag kan göra, konkret, och förändringar vi bör arbeta för. Mer solceller, uppmuntran att cykla, biokol och mycket, mycket annat. En upplyftande bok.
Ägodela (2015)
Naturskyddsföreningens Ägodela är ett försök att ändra kulturen kring ägande. Istället för att äga varje pryl var för sig uppmuntrar boken till att byta, hyra, dela, låna, handla begagnat och på olika sätt skaffa sig tillgång till saker snarare än att samla dem på hög.
Rebecca Solnit — Hopp (2004)
Min husgud (om jag någon har) Rebecca Solnit har skrivit en bok om hopp, men också om aktivism. När man står på barrikaderna kan det ofta kännas verkningslöst. Men Solnit har tittat på olika processer och rörelser och visar de framsteg som kommit ur aktivism även om aktivismen sällan fått äran för det. Jag tror att det kan behövas i tider som dessa, och jag avslutar med Solnits beskrivning av hopp:
Jag säger allt det här eftersom hopp inte är som en lott som man kan sitta och krama i handen i soffan medan man hoppas på turen. Jag säger det eftersom hoppet är en yxa som vi hugger sönder dörrar med i nödlägen, eftersom hoppet knuffar ut oss genom de där dörrarna, eftersom vi måste ge allt vi har för att styra framtiden bort från ändlösa krig, från ödeläggelsen av jordens skatter och utarmningen av de fattiga och marginaliserade. Hopp innebär att en annan värld kanske är möjlig, inte att den är utlovad, inte garanterad. Hopp kräver handling; handling är inte möjligt utan hopp.