A. A. Milne & E. H. Shepard (ill.)
146 s. Magnet 1984 (1926)
Jag är uppvuxen med Disneys Nalle Puh. Nya äventyr med Nalle Puh (1988—1991) med den rödtröjade björnen inledde Disneydags och även om jag egentligen inte hade något emot det kändes det lite platt och det var bara Ducktales (1987—1990) som jag ville se. Disneys Puh-björn var en så stark del av min barndom, alla dessa VHS-band med inspelade avsnitt, att jag i princip helt ignorerade A. A. Milnes (1882—1956) original fram till dess att en kollega för lite sedan beskrev Winnie-the-Pooh i lyriska ordalag.
Ni känner till det, Hundred Acre Wood befolkas av Christopher Robins leksaksdjur, däribland Winne-the-Pooh, Piglet, Rabbit och Eeyore bland andra. I denna första bok, i korta novelliknande kapitel, blir det översvämning, de går på expotition till nordpolen och björnen själv försöker få tag i honung och fastnar i kaninhålan.
Berättelserna i sig har klart barnslig karaktär, det är trots allt barnböcker det handlar om, men det finns en värme i boken som jag inte upplevt i någon annan bok som jag kan påminna mig. Leksaksdjuren med alla sina egenheter och tillkortakommanden får vara bara leksaksdjur och de lyfts och bekräftas till fullo av Christopher Robins orubbliga kärlek till dem. Detta förstärks av att delar av Winnie-the-Pooh är skrivet liksom till den riktiga Christopher Robin och du-tilltalet är mycket inbjudande.
Dessutom innehåller boken en humor som fick mig att skratta högt vid flera tillfällen. Den långa utläggningen om Piglets förfader, Trespassers W, som lämnat en skylt utanför trädet där grisen bor exempelvis, eller följande dialog mellan Winnie-the-Pooh och Rabbit:
The first person he met was Rabbit.
”Hallo, Rabbit,” he said, ”is that you?”
”Let’s pretend it isn’t,” said Rabbit, ”and see what happens.”
”I’ve got a message for you.”
”I’ll give it to him.”
Hela boken är fylld med liknande lustigheter, en hel del svart humor som inte alls känns svart när det är i den här inramningen.
Winnie-the-Pooh gjorde mig glatt överraskad på ett sätt jag inte trodde. Jag tänkte att det skulle vara samma mellanmjölksäventyr som Disney producerat i rörlig form, men det här var något helt annat.