Matt Haig
306 s. Canongate 2019 (2018)
Med allt elände omkring oss, med sjuktal och ohälsa som ökar, kan det inte vara så att det är själva planeten som står inför ett sammanbrott? Det är tesen brittiska Matt Haig (f. 1975) resonerar kring i självbiografiska Notes on a Nervous Planet. Han är tydlig med att det här inte är en bok av tydligt fack-slag utan betraktelser baserade på personliga erfarenheter. Det märks emellanåt tydligt.
Det finns många anledningar att bli nervsjuk och en del av skulden ger Haig tekniken. Robotrevolutionen är bara ett förfluget knapptryck bort, låter det ibland, och det hade gjort mig orolig också. Det krockar däremot lite med Haigs syn på arbete och att det är alltför lätt att arbeta för mycket under senkapitalismen vi lever i. Varför hans slutsats inte är att robotar kan frigöra fritid istället för att försätta människor i misär framgår inte riktigt av hans filosoferande.
Mycket beror nog på den psykiska ohälsa Haig lyfter och det är framförallt i förhållande till det Notes on a Nervous Planet lyfter. Hans egna depression och ångest som gör stora orosmoment av nästan allting. Han beskriver hur han varit mycket sjuk, suicidal och med panikångestattacker, däribland många i köpcenter. Varför? Hela konceptet köpcenter är gjort för att tala till människors osäkerheter. Varje skyltfönster och varje anslag är som gjort för att visa att du och din tillvaro inte duger. Dina kläder är inte trendiga nog, din telefon saknar nya livsnödvändiga funktioner och det är för att du inte är häftig nog. Lägg därtill ett lager av otyglade sociala medier och cocktailen är komplett.
Vi pratar inte riktigt om det här. Denna kollektiva otillräcklighet, hur sjuk den än gör oss, är det normala. Det är till och med tabu att prata om att vi är sjuka. Det tycks vara modigt att berätta om sin psykiska ohälsa, snarare än att varje morgon, varje arbetsdag, varje besök på ett köpcenter fortsätta stångas med depressionen.
Haig mår bättre nu, även om depression inte är en sjukdom man riktigt blir frisk från utan lär sig att hantera, och det är mycket därför han kan skriva Notes on a Nervous Planet. Han slutade med alkohol, kaffe och annat som uppenbart inte hjälpte honom annat än möjligen väldigt kortsiktigt. Han började med yoga. Han slutade argumentera emot på twitter. Framförallt lär han känna sin egen sjukdom så pass att den är lättare att hantera.
Just delarna som handlar om en inställning till samhället, omgivningen och tillvaron är den stora behållningen med boken. I de mer fria filosofierna har han tydliga inställningar som han sällan lyckas motivera rakt igenom. Inställningen till tekniken är ett exempel. Medvetenhet är bra, kanske även avhållsamhet, men de samhällskrafter han i ena kapitlet ondgör sig över (senkapitalism) är som bortblåsta när relationen till ny teknik diskuteras. De finns mycket att fundera vidare kring, inte för att han ståndpunkter är direkt felaktiga utan för att pusselbitar saknas för att på riktigt köpa dem.
Trots det finns det en angelägenhet i böcker som Notes on a Nervous Planet för det är utan tvekan så att det är mycket som är sjukt, men inget som är obotligt.