Pia Mariana Raattamaa Visén
234 s. Albert Bonniers förlag 2019 (2019)
En bok måste inte måla med breda penseldrag för att rymma stora frågor. En bok måste inte gå nära för att berätta något rörande mänskligt. En bok måste inte handla om en älv för att handla om en älv.
Allt detta är romandebuterande Pia Mariana Raattamaa Viséns (f. 1962) släktkrönika Där rinner en älv genom Saivomuotka by ett tydligt bevis på.
Vi befinner oss i Tornedalen 1895. Samtidigt som Israel Raattamaa känner myrvattnet sippra in genom kängorna på sin vandring hem utmed älven efter militärtjänsten föds Maija som tjugotalet år senare ska bli hans fru och moder till åtta barn. Som en spiral med mitt i Saivomuotka rör de sig, familjen, där Israel och Maija knappt lämnar medan barnen försiktigt dras därifrån, till Kiruna, till Piteå, till Enköping.
Ett kapitel per år, så lyckas Raattamaa Visén få berättelsen att flyta samtidigt hastigt och långsamt. Nedslagen i familjens liv sker vid de stora händelserna som, sanningen att säga, inte är så många, vilket är lite av poängen, antar jag. Stillsamheten är inte sentimental eller romantiserad, den bara är, men ju närmare moderniteten kommer desto större blir också rörelserna. Äldsta sonen blir fackföreningsperson, någon byter skogsbruk mot bilreparationer. Folk föds och folk dör samtidigt som skruven dras åt.
Tornedalingar behandlas inte som svenskar, inte som finnar. Språket hör inte hemma här och redan i skolan tvingas barnen att prata svenska vid alla tillfällen. Raattamaa Visén visar framförallt språkets ställning på ett utomordentligt vis. Till en början är Israels och kanske framförallt Maijas ord och tankar tillgängliga, men allt eftersom miänkieli trängs undan förblir mer och mer av dem oöversatta för oss som inte förstår tornedalsfinskan.
Där rinner en älv genom Saivomuotka by är en stor roman i ett litet format och den skriver in sig i samma grupp som Osebol (2019), Marken (2017), Norrland (2012), Ædnan (2018) och Jag for ner till bror (2018). Sinsemellan helt väsensskilda böcker, men alla ramar de in en kolonial och hyperurbaniserad aspekt av vårt avlånga land som är svår att se förbi.