Susanna Alakoski, inläst av Katarina Everlöf
13 h 10 min. Natur & Kultur 2019 (2019)
Arvegods förvandlat till litteratur, det är just vad Susanna Alakoskis (f. 1962) roman Bomullsängeln. Två bruna trådrullar från Vasa Bomullsmanufaktur som hennes mormor Hilda arbetade på i 50 år och vars liv nu är den första delen i en romansvit.
Hilda föddes i Österbotten under tidigt 1900-tal. Fadern var bortflugen och modern stirrsjuk så hon uppfostrades av den äldre Sanna-täti. Barndomen var trygg men möjligen en smula förvirrande givet hennes omständigheter och när tonåren kom, kom också större problem. En graviditet tvingade henne att flytta till en annan gård och därifrån, till slut, till Vasa och bomullsfabriken vars slutna kretslopp blir som ett lackmustest för 1900-talet.
Det finns i huvudsak två saker att säga om Bomullsängeln:
1. Alakoski gjuter mästerligt liv i en tid med många parallella skeenden. Två världskrig upplevs på avstånd men känns ändå nära, kvinnorättsrörelsen och fackföreningsrörelsen vitaliseras och vinner strider och allt rinner ner på fabriksgolvet i Vasa. Det tunga och farliga jobbet, den klaustrofobiska miljön, fattigdomen, människorna stöps i dess form, men inte perfekt. Skador, skavanker, oslipade ytor, starka viljor skaver på omgivningen, vill något mer, något bättre. Det är en konst att ta något litet och skriva om något stort, men Alakoski behärskar det.
Och 2. Hon har dessutom en litterär stil med potential att suga tag i läsaren. Jag lyssnade på Katarina Everlöfs inläsning, men jag tror att Bomullsängeln gör sig ännu bättre i textform. Böljande tempo och kontraster bidrar till berättelsens liv, figurerna går att känna igen mer eller mindre bara på deras repliker. Hildas lite naiva hållning till det som händer omkring henne är dessutom ett snudd på perfekt sätt att spegla hennes omvärld (för att dra paralleller till andra nyligen lästa böcker: just det som The God of Small Things (1997) lyckas så bra med och Kanada (2012) inte får till alls).
Bomullsängeln är en mycket bra historisk roman och det ska bli spännande att se var Alakoski tar vägen med det.