Ian McEwan
283 s. Vintage Books 2011 (2010)
Jag har länge efterfrågat skönlitteratur som behandlar vår tids största fråga, klimatkrisen, utan att vara dystopier. Jag har på så sätt kommit att läsa bland annat The Overstory (2018) och Flight Behaviour (2012) och senast kom turen till brittiska författaren Ian McEwan (f. 1948) och hans Solar.
Romanens huvudperson, Michael Beard, vann nobelpriset i fysik för att han som ung forskare lyckades bygga vidare på en av Albert Einsteins teorier. Så värst mycket annat har han inte åstadkommit när han nu närmar sig 60 år fyllda och hans femte äktenskap är på väg att ta slut. Så värst intresserad av klimatet är han inte heller men blir ändå placerad på hög position inom en myndighet för grön innovation. I sin hand, exklusivt för honom, får han en prototyp på artificiell fotosyntes som energikälla och därifrån förändras allt.
Michael Beard är en kvinnokarl, en klimatförnekande gubbe, en sexistisk och illojal opportunist. Han har alla drag som går att finna hos en riktigt osympatisk person och som huvudfigur i den humoristiska Solar gör han sig ganska bra. Även om han kanske inte befinner sig på toppen i romanens inledning så är hans tillvaro ändå ett sluttande plan, en slalombacke där portarna till en början står ganska snällt utplacerade men blir allt snävare. I shakespearska termer är det en tragedi där huvudpersonen och dess förutsättningar faller allt djupare, men i ett modernt sammanhang är det rakt igenom en komedi.
McEwan blandar ren komik med vad som ter sig vara stor ämneskunskap. Att hitta på en nobelprisvinnare med potentiellt världsomdanande upptäckter både före och efter romanens startpunkt är inte helt lätt, men det tycker jag han gör bra. Däremot blir kommentarerna på klimatkrisen ganska tunna. Det han gör är ju snarast att han målar upp en karikatyr över en klimatförnekare, så gubbig att hängslena skaver på bröstvårtorna genom den snedknäppta skjortan. Något inneboende uppvaknande sker inte, drivkraften är framförallt pengar och status. Det märks inte minst på de accelererande hälsoproblemen vilka han inte ids ta tag i. På många sätt belyser McEwan vad som händer när klimatkrisens lösning är beroende av personer istället för politik, processer och organisationer.
Solar är, i synnerhet i jämförelse med The Overstory och Flight Behaviour, avtryckslös i längden, men rolig och på sitt sätt befriande i stunden.