Lewis Hyde
299 s. Canongate 2006 (1983)
Vad innebär det att vara konstnär, författare eller kulturutövare idag när marknadskrafter styr det mesta? När Margaret Atwood pekar på svaret och menar att det kommer hjälpa till att få rättsida på tillvaron, ja, då lyssnar man. Och svaret var, enligt henne, den amerikanske kritikern Lewis Hydes (f. 1945) bok The Gift.
The Gift kom 1983 och var tänkt som en bok för en lite vag allmänhet, ”alla tänkande människor”, men när Hyde ombads att specificera målgruppen landade han i ”poeter”. Det är inte vad en förläggare vill höra, men boken gavs ut och fick en stor publik även om den aldrig hittade till Sverige. Det är begripligt på sitt sätt, men tråkigt för bortom studieobjekten finns ett större perspektiv som behövs idag.
Hyde undersöker gåvan som företeelse i en marknadsekonomi. I bokens första halva tar han ett större kulturhistoriskt och etnografiskt grepp om utbyte av gåvor och vilka värden, bortom de monetära, som binds i en present. Tesen tycks enkel och beläggen många: en gåva är något annat än ett utbyte eller handel och kan hålla stort värde men så fort det förs över från en social sfär till en ekonomisk förvandlas gåvan till något annat. Gåvor har också en tendens att föda fler gåvor, generera generositet, samt ur ett moraliskt perspektiv komma tillbaka till givaren.
De olika sfärerna, den sociala där gåvan finns, och den ekonomiska där handeln finns, har sina egna system och så länge de hålls seperarade störs inte den dynamiken. Problemet är, enligt Hyde, att kulturellt skapande befinner sig i båda sfärerna.
Som exempel tar han de två amerikanska poeterna Walt Whitman (1819—1892) och Ezra Pound (1885—1972), vilket säkert är en förklaring till varför The Gift aldrig kom till Sverige då dessa poeters aktualitet här sedan 1983 sannolikt varit ganska begränsad. Hur som helst, de båda, i sig radikalt olika, poeterna har på olika sätt behövt hantera konceptet gåva, både biografiskt och i sin poesi. Ibland tar Hyde lite omständliga vägar till sina poänger i analysen av författarna. Särskilt delen om Pound är rörig, i synnerhet givet dennes fascistvurmande innan och under andra världskriget. Att Pound hjälpte och stöttade unga författare med kontakter och medel utan synbar vinning annat än att idén om den starka konsten skulle leva vidare står i bjärt kontrast till de radiosändningar han gjorde till förmån för Mussolini. Hyde ursäktar knappast Pound utan resonerar istället kring hur man hanterar det.
Kulturskaparen svävar mellan båda sfärerna, ibland med ett ben i varje, ibland växlande emellan. Och oavsett om gåvan är begåvning eller verket som begåvningen mynnat i är det tydligt att det är intimt förknippat med utövandet av kultur och myten om skapandet. Hyde gör ett gott jobb med att belysa sambanden och på det stora hela är The Gift en bok som öppnar ögon och kanske skänker lite tröst hos den strävande kulturarbetaren.