Martin Schibbye & Johan Persson, inläst av Martin Wallström & Martin Schibbye
13 h 20 min. Storyside 2013 (2013)
Det finns en grad av surrealism jag inte uppskattar. Den har väldigt lite med Martin Schibbyes (f. 1980) och Johan Perssons (f. 1982) utmärkta 438 dagar att göra och allt att göra med timing.
Under sommaren 2011 skulle Schibbye och Persson göra ett reportage om konflikten i Ogaden i Etiopien där Lundin Petroleum har intressen. Eftersom etiopiska myndigheter inte anser att det finns någon konflikt tog de hjälp av Ogadens nationella befrielsefront (ONLF) för att ta sig in i regionen och se även den inofficiella versionen. Väl över gränsen blir de gripna och på oklara grunder anklagade för terrorbrott.
Därefter följer en fängelsevistelse kantad av misär, propaganda, maktmissbruk, tyst diplomati och inte fullt så tyst diplomati och efter 438 dagar som samvetsfångar blir de till slut släppta.
Bara på egna ben är Schibbyes och Persson berättelse som en kafkaesk thriller och journalisters och journalistikens villkor, men så var det det där med timing.
Etiopien 2011-12 såg sig som en demokrati men fängslade oliktänkare och opposition på löpande band, någon fri journalistik var inte att tala om och nationell propaganda var statliga televisionens hela utbud. Under tiden jag lyssnade på 438 dagar hann en diskussion blossa upp i Sverige. Det tredje största partiet i landet, sett till riksdagsmandat, slog på sedvanligt fascistmanér in på journalistspåret och föreslog att journalister som kan anses opartiska ska kunna straffas. Det går i helt i linje med tidigare tal om att konst, kultur och public service ska ha en nationell enande funktion.
Mitt uppe i 438 dagar är parallellerna tydliga och jag tror att SD skulle ha mycket att lära av den dåvarande etiopiska regimen i fråga om hur man hanterar pressfrihet och public service. Det är inte ens en överdrift, det är konsekvensen av de förslag som läggs fram (i synnerhet när andra borgerliga partier gärna samarbetar med dem) och med det i åtanke blir 438 dagar återigen oerhört angelägen läsning.