Judith Schalansky, i översättning av Carl Henrik Fredriksson
133 s. Pequod Press 2012 (2009)
Min fascination av kartor och geografi har alltid varit stor. Jag kunde försjunka i dem, följa vägar med fingret, flyta på floder mot havet, pricka ut rätt land på rätt ställe och hitta dess flagga. Intresset är mer latent nu, men nu, när jag precis läst färdigt tyska Judith Schalanskys (f. 1980) Atlas över avlägsna öar har jag definitivt fått mitt lystmäte.
Kartor över ”femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka” ackompanjeras av ensidestexter, små ögonblicksnedslag i öarnas historia. Vi får besöka, fast inte besöka-besöka, bland andra Björnön, Tristan da Cunha, Julön, Påskön, Iwo Jima och Peter I:s ö (dessa tillhör väl de mer kända platserna i boken). Ofta är det karga, ogästvänliga platser vars tragedi antingen bestått av dess gudsförgätna placering eller av människor orkestrerade förfall, i både rumslig och moralisk mening.
Texterna är ofta intressanta, men det som gör Atlas över avlägsna öar till något utöver det vanliga är dess bedövande vackra kartor i samspel med typsättning och trefärgstryck (svart, blå och orange). I nästan än högre grad än texterna sugs man in i boken, ner till öarna, när Schalansky listar avstånd till närmaste öarna. Ibland är det så långt att det inte går att tänka sig och i fallet med St George, där Stellers sjöko en gång levde, inte tillräckligt långt.
Atlas över avlägsna öar är en speciell bok. Ett uppslag bildar en liten helhet och jag önskar nästan att Schalansky beskrev hela världen på detta sätt. Alltid samma skala, alltid samma känsla för ögonblicket. En bok för riktiga geografinördar.