Bernardine Evaristo
452 s. Penguin Books 2020 (2019)
Jag undrar vad Donald Trump skulle tycka om brittiska Bernardine Evaristos (f. 1959) roman Girl, Woman, Other? Detta under förutsättning att han överhuvudtaget är läskunnig förstås. Nåväl, frågan är trots allt berättigad för hans föregångare Barack Obama utnämnde den till en av de bästa böckerna han läste 2019.[1. Tillsammans med bland andra Normala människor (2018), De förlorade barnens arkiv (2019). Han har ganska bra litteratursmak, vad det verkar.] En litterär president känns ganska främmande.
Hur som helst, Girl, Woman, Other klarar sig mycket bra helt utan både Trump och Obama och Evaristo har här en roman som är mångbottnad och mångfacetterad på ett sätt som få andra jag läst.
Upplägget är detta: i varje kapitel får man möta en brittisk kvinna (och en icke-binär person) utifrån dess horisont. Första handlar exempelvis om Amma, svart, lesbisk och radikal, en gång i tiden var hon ung och hipp och kanske avant garde vilket hon nu försöker upprätthålla när hon är i femtioårsåldern. Två andra handlar om Carole och LaTisha som gick i samma klass en gång men där Carole lyckades göra en klassresa blev LaTisha kvar i samhällsskiktet hon föddes i.
Evaristo skriver om gamla och unga, låter dem få huvudroller i sina egna liv trots att liven inte alltid behandlat dem så väl. Det känns som ett tvärsnitt genom de senaste hundra åren, fast alla berättelserna är, trots det, sammanhållna. Det är varmt, välvilligt och emellanåt väldigt roligt.
Evaristo skriver på ett ganska egenartat vis, varje mening ett nytt stycke, utan inledande versaler eller avslutande punkter. Det är väldigt in media res, trots att långa avsnitt kan vara återblickar och själva berättelserna inte nödvändigtvis är så pang på. Det påminner lite om en annan brittiska, Ali Smith, men om och hur de inspirerats av varandra låter jag vara osagt.
Girl, Woman, Other tillhör en samling böcker som jag tycker jag har svårt att göra rättvisa i detta format. Det är en fantastiskt bra roman som jag å det varmaste rekommenderar, men det är ett spretigt verk, en samtidsroman som kanske inte saknar motstycke men som jag tror kommer stå sig bra i ett historiskt perspektiv. Jag tycker väldigt mycket om den både känslomässigt och intellektuellt, men ibland räcker inte orden riktigt till. Jag hade hoppats på att Obama hade motiverat sitt val närmare, men han skrev åtminstone att den och de andra tipsen gjorde 2019 ljusare. Det kan jag i det här fallet verkligen skriva under på.