Moa Gammel Ginsburg, inläst av författaren själv
6 h 28 min. Piratförlaget 2020 (2020)
#metoo-uppropet var många saker, de allra flesta välbehövliga och andra följder av nödvändighet. En av dem var frågan om makten över berättelserna. Mäktiga män har i alla tider tagit sig friheten att skriva mänsklighetens och kvinnornas historia och därmed kunnat välja och vraka för att det berättade ska passa de egna syftena, medvetet eller ej. Hösten 2017 slutade det vara något självklart. Nu finns plats för fler perspektiv, andra röster. Skådespelaren, regissören och författaren Moa Gammel Ginsburg (f. 1980) tar fasta på det i sin roman Gertrud.
Bokens huvudperson, jaget, är en före detta modell, skådespelare och förhoppningsfull manusförfattare. Livet har tagit henne till Hollywood, Los Angeles, platsen att vara på, i synnerhet om man vill komma undan den ankdamm svenska kulturlivet är. Hon kan vara någon annan än den framstående författarens unga älskarinna.
Denna position skapar inte automatiskt framgång. Hon är ännu förhållandevis ung, men känner ändå att chanserna rinner ifrån henne där hon bor som representativ fru med Gustav i hans managementtillvaro, särskilt inte när hon förälskar sig i den unga regissören Erwin Jones och han, vad det verkar, i henne. Trots flykten från det förflutna tycks den hela tiden flätas in i hennes tillvaro och hon får inte fatt något jag bortom andras blickar och förväntningar.
Gammel Ginsburg skapar i Gertrud en tät berättelse som tar fasta på #metoo-uppropets konsekvenser i fråga om vem som äger den subjektiva berättelsen utan att fokusera på det uppenbara våldet som uppdagats. Våldet här är snarare hur andra tvingar Gertrud att bli ett medel för deras egna konstnärliga eller existentiella ambitioner samtidigt som hon är en kännande, tänkande, älskande, orkande varelse med egna mål och egen uppfattning om vad som utgör gränserna för hennes liv. På det sättet belyser hon också de maktstrukturer och mänskliga funktioner som möjliggör att vissa tar sig rätten att dominera andra på det systematiska vis som #metoo uppmärksammade.
Gertrud är en bra roman, ett naturligt steg vidare i diskussionen om hur framgång och anseende ska fördelas när strukturerna är på väg att falla.