Anna Järvinen, inläst av författaren själv
2 h 41 min. Förlaget 2020 (2020)
Sångerskan Anna Järvinen (f. 1970) debuterar som författare med en djärv kortroman, Dröm natten till idag som, om man ska vara ärlig, en icke-känd författare nog hade haft svårt att debutera med. Icke desto mindre är det en intressant text som nog kräver en del bearbetning för att bena ut de många lagren man kan skönja i den.
Berättaren, som kanske är Järvinen själv (särskilt när det är hon som läser in den), tycks helt involverad i sin egen tankeström. Det är drömmar, det är minnen, det är känslor. Hon diskuterar identitet, kropp, själ, sorg, glädje, uppväxt och någonstans i detta skönjer man en kvinna runt 50 år (rimligtvis) som inte funnit sin plats i den roll som tilldelas kvinnor i femtioårsålder. Att det råkar vara just det har väl mest med författaren att göra, men i det ryms något universellt som jag tror alla vuxna känner någon gång (eller jämt): att inte känna sig som åldern man har, att förväntningarna man själv och andra har skaver på hur det känns. Jag fastnar ofta i det själv, diskrepansen, att jag aldrig kommer känna mig så vuxen som jag trodde att jag skulle göra.
Dröm natten till idag beskrivs som en roman, men skulle nog snarare ses som en prosalyrisk novell. Jag såg en beskrivning av boken, att Järvinen vägrar låta livet vara en berättelse. Det är väldigt träffande. Den som tycker om tydliga narrativ, dramaturgiska kurvor och sådant kommer leta här förgäves. Det finns helt enkelt inte. Problemet med det är att jag finner det lite svårt att kroka i berättelsen, bli engagerad på ett djupare plan än som egensinniga aforismer. Välfunna och med klar blick, men ändå.
Förhoppningsvis kommer vi kunna läsa mer från Järvinens penna, för det finns något där som inte låter sig ringas in och det är ganska uppfriskande.