Cédric Taling, i översättning av Edward Gauvin
125 s. SelfMadeHero 2020 (2019)
Det finns många sätt att närma sig den amerikanska tänkaren Henry David Thoreau (1817—1862) förutom att läsa hans egna böcker. Man kan se filmer (Döda poeters sällskap (1989) eller Into the Wild (2007) förslagsvis), spela datorspel (briljanta Walden, a game som främsta exempel, även om det verkar finnas ett 2d-pusselspel till iOS också) eller läsa serietidningar. Jag verkar föredra dessa sätt, än så länge, för även franske Cédric Talings (f. 1976) Thoreau and me faller mig i smaken.
Alla dessa moderna omtolkningar lyfter frågan: har verkligen Thoreau relevans idag?
Man kan krasst konstatera att vårt samhälle befinner sig ganska långt ifrån det stillsamma, meningsfulla livet Thoreau levde vid Walden Pond för 175 år sedan. Vi kanske kan önska enkelhet och oberoende, men det är inte möjligt att leva det.
I Thoreau and me får huvudpersonen, Talings alter ego, sällskap av Thoreaus spöke, en låtsaskompis som kommenterar det liv Taling lever sitt övre medelklassliv som konstnär och AD. Ett hektiskt men tomt liv sveper med honom allt medan klimatkrisen slår allt djupare kilar i så väl jord som själ. Vad kan han göra? I förhållande till sina vänner, sin familj, sitt jobb försöker Taling förstå vad det är som saknas.
Där hjälper Thoreau till.
I went to the woods because I wished to live deliberately. To front only essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived.
Dialogen mellan Taling och Thoreau lyfts in i frågan om hur vi är menade att leva våra liv. För Taling är Thoreau inte nostalgisk utan skapar mening för att omvälva den vardag han finner så destruktiv. Samtidigt gör deras gemensamma resa också att bekymren (och därmed lösningarna) blir individuella eller centrerade till små enheter (familjer). Både frågorna Taling ställer och svaren som står att finna i Walden tycks rimliga, kanske till och med essentiella för hur vi ska förstå klimatkrisen, men Thoreau and me är framförallt en personlig uppgörelse med omvärldens förfall.[1. Vilket inte är ett bekymmer i sig, i det romanmanus jag själv nyss slutfört mitt första utkast av ställer jag precis samma fråga.]
Talings Thoreau and me överraskade mig positivt, min ingång i boken helt utan förväntningar. Delar av den önskar jag själv att jag hade skrivit, andra delar förtjänar fördjupning. Hur som helst står det allt tydligare att jag nog snart måste ta mig an källan.