Nina Burton, inläst av Irene Lindh
8 h 50 min. Bonnier Audio 2020 (2020)
När Nina Burton (f. 1946) skriver, då läser augustprisjuryn. Det ter sig åtminstone se. Fram till i år hade hon tre nomineringar varav en vinst (Gutenberggalaxens nova (2016)) och hur det går för Livets tunna väggar som nominerats nu återstår att se. En sak är dock väldigt tydlig, det är en bok som passar mig oerhört bra. Och motiveringen är nog något annorlunda mot vad man kan tro.
Med sommarstugan som utgångspunkt rör sig Burton i vida cirklar kring djurliv och växtlighet. Vissa, som rävarna, lämnar spillning och bygger en lya under ett uthus, andra, som myrorna, flyttar in i hennes väggar. Livet finns överallt och Burton växlar mellan det privata, den personliga relationen till världen omkring henne, och mer faktabaserade djupdykningar i naturens finurliga lösningar och obegripliga intelligens. En sann essäistisk metodik, med andra ord.
Jag är oerhört svag för den här typen av böcker, det ska jag inte sticka under stol med, och ännu har jag inte läst en bok av Burton som jag inte ryckts med av. Att det samma gäller för Livets tunna väggar är därmed ingen högoddsare, men någonstans här når jag också en djupare förståelse för varför. Det är inte omöjligt att jag inte bara råkar finna ett ytligt intresse för det just Burton skriver, dessutom tycks vi läsa ungefär samma böcker och om ungefär samma saker.
I Livets tunna väggar refererar hon bland annat till entomologen Dave Goulson vars böcker jag uppskattade oerhört, hon skriver om Samtal med en nötväcka (1966), beskriver samma studier som Rutger Bregman hänvisade till i sin Humankind (2020). Gång på gång tvinnas inte bara våra medvetanden samman genom hennes text och min läsning, runtom oss breder en nät av gemensamma referenspunkter ut sig och jag känner mig som en del i något större, som en rita efter siffrorna-teckning. Det blir ett samtal i större mån, ett samtal som spänner över flera verk, flera år och flera områden.
Jag hoppas att fler kan känna samma känsla, antingen tillsammans med Burton eller med någon annan författare. Det är i allra högsta grad en av litteraturens mest förtrollande egenskaper.