Marie Lundström, inläst av författaren själv
9 h 39 min. Wahlström & Widstrand 2020 (2020)
Lundströms bokradio i P1 är väldigt nära att vara en institution i svensk radio, men det är först nu Marie Lundström (f. 1967) debuterar som romanförfattare med Sanningens kalas, en bok om kvinnoroller och livsval, om att stå ut.
I centrum står Isabel. Det är hennes namn, men det har aldrig varit hennes namn, inte på riktigt. Först var hon Lillan men av tvång växte hon ur det och då behövde hon ett annat. Nu när hon är i femtioårsåldern, gift med en man som vill ha henne och två barn, spelar det mindre roll. Det är så här livet är tänkt att vara. Eller? När det väl gäller är det ändå som om hon inte riktigt är där.
Som två parallella spår löper hennes och kollegan Maggans rastlöshet som om livet inte duger när det blev som det blev. Alla förväntningar som inte infriades, det upplevda förfallet i tiden som går. Något är det som skaver och Isabel försöker att få bukt på vad det är.
Att vissa böcker lämpar sig bättre som bok respektive ljudbok är inga konstigheter, Lundströms radioröst gör sig förstås bra i detta sammanhang, men det finns en närhet som jag inte riktigt kan få bukt med. Lundströms råa, osminkande verklighet blir som ett ASMR-ljudspår av sås i mungipan, hud och underliv. Det är effektfullt, visst, men kan nästan bli lite mycket över nästan tio timmar.
Men vare sig man läser eller lyssnar på Sanningens kalas finns det mycket att greppa tag i, grotta vidare i och jag tror att det finns möjligheter att finna ett frändskap i huvudpersonen som kan vara ganska livgivande.