Katrine Marçal, inläst av Philomène Grandin
7 h 57 min. Mondial 2021 (2020)
16 februari 1970 lämnades ett patent in för hjul på resväskor. Det kan tyckas ganska sent med tanke på att hjulet uppfanns omkring 5 500 år f v t. Varför? I Att uppfinna världen sätter Katrine Marçal det hela i ett sammanhang. Att rulla var omanligt och alla män skulle bära sin kvinnas saker. Det var fullkomligt självklart i flera tusen år och gjorde mänskligheten (i synnerhet männen, antar jag) förblindade inför något som idag ter sig mer eller mindre naturligt.
Resväskan med hjul är inte enda exemplet Marçal tar upp på hur kön varit direkt avgörande för uppfinningar och framsteg. I bilens gryning fanns elbilar men dessa sågs som omanliga och förpassades snart till glömska, men inte innan elbilarnas smarta lösningar placerats i bensinbilarna. Rullatorn utvecklades i flera steg, men gjordes av en kvinna som hade svårt att gå. Innovationen var avgörande för många, men uppfinnaren Aina Wifalk blev knappast rik på kuppen. Samtidigt har kvinnornas inverkan på framstegen skett i bakgrunden: Neil Armstrongs steg på månen är välkänd, men kvinnorna som sydde rymddräkterna av 23 lager typ utan nålhål är däremot okända (något mindre okända nu, bör väl tilläggas).
Gång efter annan genom historien har halva mänskligheten ställts åt sidan. Behoven har bortsetts ifrån, idéerna ignorerats om de alls yppats. Det är förskräckligt, men svårt att ordna i efterhand. Vad som är värre är att samma struktur fortfarande lever stark. Kvinnor har svårare att få finansiering för sina idéer, behoven hos personer som inte råkar vara män inom funktionsnormen ses inte.
Marçals bok är tydlig och initierad, binder ihop dåtid och framtid på ett sätt som gör poängerna svåra att ignorera, i synnerhet när vi står inför rusande ojämlikhet på i princip alla nivåer och dessutom klimathotet som kanske redan är här. Ska dessa utmaningar lösas måste vi inkludera hela mänskligheten.