Lotte Möller, inläst av Cecilia Walton Agrell
4 h 11 min. Norstedts 2020 (2019)
Det är ingen hemlighet att binas plats i ekosystemen är både hotad och fullständigt nödvändig, men även i kulturhistorisk mening har förhållandet till människor varit av stor betydelse. Exakt hur har journalisten Lotte Möller (f. 1938) undersökt under många års tid, både professionellt och med hobbybiskötarens nyfikenhet, och resultatet blev augustprisnominerade Bin och människor.
Möller tar språng i antiken, även om relationen varat längre än så, och vindlar fram till dagens biodling. På vägen diskuteras den vilda debatten om huruvida en kung eller drottning samlade kupan (på grund av skör manlighet, får man anta) och kampen mellan honungsproduktion och biologisk mångfald som ledde till grannfejder som ekar genom generationer.
Med sin vinkel bidrar Bin och människor till ett perspektiv som de böcker jag hittills läst av Dave Goulson i viss mån saknat. Jag vet inte om det är en effekt av fiskarnas perspektiv i Ålevangeliet (2019) att man måste ha en direkt relation till något (i deras fall: äta ål) för att bry sig om det. Jag tror inte det är så, men det hindrar mig inte från att tycka det är intressant.
Hur som helst, på egna ben ter sig Möllers bok lite bagatellartad. Det är inte utan att jag önskat mig den dubbla längden för ämnet är på intet sätt uttömt och det tycker jag är synd. Oavsett vilket är Bin och människor en trevlig bok som med rätt förväntningar kan ge insikter både om olika honungssmaker, och att människor är små och bin stora.