Michael Pedersen, inläst av Jack Lowden
9 h 57 min. Faber & Faber 2025 (2025)
(Nästan) längst ut bland Shetlandsöarna ligger Muckle Flugga, en klippig liten ö i ett stormigt och ogästvänligt hav. Bröderna Stevenson ritade och konstruerade öns fyr och 1858 tändes den för första gången för att hjälpa fartygen passera säkert och fram till 1990 var ön bebodd av fyrvaktare innan den till slut elektrifierades. Bröderna Stevenson förresten, var far och farbror till den berömde och sjuklige äventyrsförfattaren Robert Louis Stevenson (1850–1894) och denne är en återkommande fantasigestalt hos en av huvudpersonerna i skotske författaren Michael Pedersens (f. 1984) roman Muckle Flugga.
Fyrvaktarens son Ouse är uppvuxen på Muckle Flugga och har aldrig varit längre därifrån än grannön Unst. Efter moderns död för länge sedan har Ouse lämnats i den lynnige faderns nåd och byggt sig en tillvaro av tecknande, läsning och stickning, en konstnärlig naturbegåvning som vägleds av den sedan länge döde författaren RLS.
Då och då anländer en och annan hyresgäst till ön för att känna på den dramatiska naturen och tillvaron här invid havets rand. En av dessa är Firth, en författare från Edinburgh vars främsta meriter inte så mycket är sina egna som förmågan att sniffa rätt på andras. Hans huvudsysselsättning är att övertyga unga personer med konstnärsambitioner och stenrika föräldrar att betala för konstnärlig utbildning. Väl på Muckle Flugga finner han sig golvad av den naiva, övermåttan skickliga och alldeles bedårande Ouse och Firth börjar skissa på en plan för att få bort Ouse från ön, men hur ska den skrämmande fadern hantera detta?
Muckle Flugga blir ett triangeldrama om isolering och vad man kan göra för att överleva vid världens ände. Rollbesättningen är i sig inte särskilt originell, men Pedersen gör de tre huvudpersonerna till mer än karikatyrer (Robert Louis Stevenson blir, å sin sida, väldigt mycket en karikatyr, men det bör vara exakt vad man förväntar sig av fantasifoster hos unga män som förläst sig på äventyrslitteratur) och det är svårt att inte känna med dem på något vis. Den naturliga skurken, fadern, får även han mer nyanser ju mer berättelsen fortskrider.
Pedersen har också en förmåga att lyfta miljön och dess egenheter på ett sätt som gör att man nästan känner saltstänken från havet. Det märks att han även är poet för rent språkligt är det emellanåt väldigt effektfullt, vilket inte minst förstärks av den utmärkte inläsaren av ljudboken.
Och med tanke på att jag inte hade en aning om vad jag skulle förvänta mig, bara kände en oklar dragning till titeln när jag såg den, var Michael Pedersen och Muckle Flugga en mycket angenäm bekantskap.