Lina Ekdahl, omslag formgett av Björn Hellström
142 s. Wahlström & Widstrand 2012 (2012)
Den gamla Blåvitt-designen på Kooperativa Förbundets varor är som kattmynta för mig, jag erkänner. Det är något med minimalismen som står i sådan kontrast till i princip allt man i dag ser i en matvaruaffär som tilltalar mig. Det är vad det är, liksom. Så, är det något som perifert anspelar på Blåvitt hajar jag till, det behöver inte ens vara avsiktligt. Men i fallet Diktsamling av poeten Lina Ekdahl (f. 1964) är det i allra högsta grad med flit.
Hon inleder så här:
Vid kyla skall ni få eld. I mörker ljus. Vid alltför ljust skugga. Vid hunger bröd. Vid törst vatten. Vid sorg tröst. Vid uttråkning humor. Vid hemlöshet hem. Vid färglöshet färg. Vid oro ro.
Rena lakan vid feber.
Öppna sår tas hand om akut.
Förlorade armar och barn kompenseras.
Efter slutfört arbete vila.
Efter avslutad vila arbete.
Stor bokstav efter punkt.
Punkt efter avslutad mening punkt.
Finns det frågor. Finns det frågor på detta det första stycket.
Det är en dikt som en naturlig fortsättning på det samhälle i vilket något som Blåvitt kunde uppstå men som inte längre finns och som Ekdahl i fortsättningen av Diktsamling monterar ner. Redan i den andra dikten markeras mot en förråad samhällsutveckling.
Prata inte om du inte kan
Språket är ingen leksak
Akta dig
Som ett pärlband av förmaningar löper sedan dikten genom boken, nedslag om att inte gå i maten, att sitta ner när man äter och att inte kissa i maten. Det är infantiliserande och kanske ännu mer aktuellt i dag än vad det var 2012 när boken kom ut, om vi ser till övervakning, dubbla måttstockar och bristande vandel. Den inledande diktens till var och en efter behov kontrasteras gång på gång i övrigt. Det är deppigt, men också skickligt och den poetiska lekfullheten som jag är svag för hjälper mig att hålla näsan över ytan.
Givet designen kom jag också att tänka på Diktsamling som möjlig basvara. Är den det? Ekdahl skriver en stark och politisk poesi men håller också fast vid moderna poetiska konventioner (om än mer sällan rim och versmått). Men det tog mig också ett tag att koppla samman trådarna hon lämnat åt mig. Det är smart gjort, men nästan för smart, vilket å ena sidan visar på en tillit till läsaren, å andra sidan är det kanske inte helt tillgängligt alla gånger. Som någorlunda van poesiläsare vill jag bli utmanad och Diktsamling har växt under de veckor som gått sedan jag först slog igen den. Ett gott tecken, tycker jag, men frågan är om det är vad man vill ha när man ser den bland tandkräm, t-tröjor och te-påsar.