Vladimir Lorchenkov, i översättning av Ross Ufberg, omslag formgett av Liana Finck
197 s. New Vessel Press 2014
I original på ryska Vse tam budem (2008)
Livet i Moldavien är nog inte så himla kul, åtminstone blev det inte självklart bättre efter Sovjetunionens fall om man ska tro ens en bråkdel av moldaviske författaren Vladimir Lorchenkovs (f. 1979) roman The Good Life Elsewhere. Men det rör sig inte alls om någon sovjetromantik utan om en skröna om vad människor kan ta sig för för att ta sig in i den europeiska gemenskapen.
I Moldavien finns en (eller faktiskt två, möjligen ännu fler) by som heter Larga där alla tycks drömma om Italien till den milda grad att de tvekar på att Italien ens existerar. Några startar ett curlinglag (utan att ha vare sig stenar eller banor) för en turnering i Italien, andra betalar 4 000 euro för att smugglare ska ta dem över gränsen. Eller bygger om en traktor eller samlar en skara för att med tron i högsta hugg marschera mot den eviga staden. Likt en Bolle som aldrig kommer till Klockrike är Italien just utom räckhåll.
The Good Life Elsewhere är något av en skröna på steroider, fantastiskt rolig och makaber och otrolig, med mängder av personer att låta sig förfäras och beröras av. Även om Lorchenkovs berättande är rapsodiskt och icke-kronologiskt är det ändå tydligt sammanhållet om en by som vill bort och som lider av det.
Under min läsresa jorden runt stöter jag ibland på böcker som gör mig klart glatt överraskad. The Good Life Elsewhere är tveklöst en av dem, inte för att den är det bästa jag läst direkt, men för att den är olik det mesta annat i litteraturväg och för att jag blir underhållen och inspirerad. Det är typiskt en sådan bok jag önskar blir översatt och läst, men som sällan hittar hit.