Madeline Miller, i översättning av Niclas Nilsson, inläst av Lena Endre
16 h 13 min. Wahlström & Widstrand 2022 (2018)
Trots tusen och åter tusen år av förgången tid finns det ändå något hos de gamla myterna som gjort att de behållit sin kraft. Kanske är det en påminnelse om att människor länge bara varit människor, kanske är det våra gemensamma referensramar som likt en cirkel gång på gång befäster deras betydelser, kanske är det bara för att det emellanåt är spännande berättelser om allt det som är av vikt i världen. Oavsett finns det fortfarande möjlighet till tolkningar och remixer, det visar om inte annat amerikanska författaren Madeline Miller (f. 1978) med sin roman Kirke.
Kirke föddes bland titanerna, dotter till Helios och Perseis, underdåning och utelämnad åt alla gudars nycker. Gång på gång förnedrades eller förfördelades hon och när hon tog saker i egna händer var det till allmänt åtlöje för vem var hon att uträtta sådana dåd som de hon påstod, inte kunde väl hon förvandla nymfen Skylla till den vidunderliga best som skulle kräva sex eller tolv man att äta av alla skepp som seglade förbi henne? Nå, Kirke, visar det sig, är likt sina syskon en häxa, kunnig och med stora krafter inom brygder och formler, sådant som för gudarna är främmande och skrämmande. Hon förvisas till en öde ö, fri att leva och verka, men fortfarande tyngd av gudars och ödets nycker.
Miller har gjort en fräsch och modern tolkning av myten om Kirke, utan att för den sakens skull tappa stämningen. Med en precision som för tankarna till Neil Gaiman lyckas hon föra fram en berättelse som har allt man kan önska av en bok som Kirke. Den någorlunda bevandrade inom grekisk mytologi och antikens sagor kommer att känna igen mycket, men jag tror att Kirke går att läsa med stor behållning även utan förkunskaperna.
I Millers skepnad blir berättelsen om Kirke en berättelse om så mycket mer än gudasagor. Figuren Kirke är en gudinna som trots sin härkomst aldrig drar den vinnande handen. Hon försöker förstå, försöker passa in, men det är som förgjort, för runt omkring henne pågår ett spel och en maktkamp hon bara kan beskåda på avstånd trots att hon själv då och då är en bricka i just det spelet. Bara när hon lämnas ifred tillåts Kirke finna sina egna konturer. Jag läser hennes historia som tämligen allmängiltig, alla gudar och vidunder till trots, för det är enkelt att sätta sig in i situationer där man känner sig utelämnad och maktlös, vare sig det är megaföretagens girighet, undfallenhet inför klimatkrisen eller amerikanska högsta domstolens abortlagstiftning (eller alla tre och mycket mer) som är ens orosmoln.
Kirke i Lena Endres uppläsning är absolut bland det bästa jag lyssnat på någon gång och definitivt den starkaste ljudboken jag lyssnat på i år. Jag är säker på att den gör sig lika bra i text och jag unnar alla att ta till sig denna bok för första gången.