Patricia Lockwood
208 s. Bloomsbury 2021 (2021)
På svenska Ingen pratar om det här, it-lit (2022)
— Siri, visa mig en samtidsroman värd namnet.
Och ur den rosablågröna dimman föreställer jag mig att No one is talking about this av den amerikanska poeten och författaren Patricia Lockwood (f. 1982) träder fram, en roman om den smärtsamma insikten att det inte finns en värld utanför internet, att det inte finns en värld innanför heller, utan att allt är för alltid sammantvinnat. Huvudpersonens följare gör rätt i att fråga sig om de befinner sig i helvetet när tillvaron är ensidig, går på tomgång, upprepar sig ett meme efter ett.
Den kvinnliga huvudpersonen har gjort sig känd för att skriva virala tweets och reser världen runt och pratar inför samma följare som ser allt hon gör online. Det är en surrealistisk tillvaro där ”the portal”, som hon kallar sociala medier, på samma gång är ett orakel och en förgörare. Amerikas orange kung hade haft svårt att hävda sig utan det, samtidigt finns det en sådan styrka och omtanke, som en motkraft. Är detta limbo, mellan himlen och helvetet?
En dag när hon som vanligt funderar över vilka ord man får använda, vilka skämt man får skratta åt, oavsett om det är på en scen eller framför en skärm, för hon meddelanden från sin mamma: ”Something has gone wrong.” ”How soon can you get here?” Systern väntar barn men barnet föds med Proteus syndrom. Muskler, ben, fettvävnad och skin växer snabbt och slumpmässigt till svåra missbildningar och det sköra lilla barnet blir inte bara systerns utan även huvudpersonens hela värld. Allt annat blir obetydligt.
Lockwood skriver fram en berättelse som på samma gång lyckas fånga samtidsandan och det intrikata nät som inte bara är internet utan allt som på olika sätt bundits i dess trådar. Meningslöshet och samhörighet, ilska och glädje, kärlek och hat. Sociala mediers efemära natur speglas av de korta fristående avsnitten som, nästan som inlägg, ger glimtar in i huvudpersonens liv. Det är snyggt gjort och mycket effektfullt. Hon fångar det svåra i att förhålla sig till vår uppkopplade värld, att vara människa och samtidigt exponeras för en spärreld av intryck, nyheter som är närapå omöjliga att parera och som visar mänsklighetens hela känslomässiga palett i sin allra naknaste form, så som den blir när alla drag förstoras och förstärks och sprids över världen på en millisekund.
Lockwoods roman är stark och originell och förtjänar alla lovord. Och titeln, No one is talking about this, till trots hoppas jag att vi snart är många, många som talar om den och ”det här” i allra största allmänhet.