Amy Liptrot, inläst av Tracy Wiles
6 h 48 min. Canongate 2016 (2016)
På svenska Utvägen, Albert Bonniers förlag (2017)
Vissa självbiografier låter sig läsas som romaner, så bländande välskrivna att det liv och öde författaren lägger i läsarens händer blir nästan större än livet självt. Jag kände det med Helen Macdonalds H is for Hawk (2014) och det är ännu en gång en författare hemmahörande på de brittiska öarna som får mig att känna så, nämligen journalisten och författaren Amy Liptrot. Hennes The Outrun är en smärtande berättelse om beroende och besatthet som kändes inpå min hud.
Liptrot föddes på Orkneyöarna och växte upp på en fårfarm tillsammans med en far som åkte i skytteltrafik till psykiatrin på grund av bipolaritet och schizofreni och en djupt religiös mor, en miljö Liptrot inte kunde komma ifrån snabbt nog. Hon började studera i London men medan medstudenterna hon först festat med fokuserade på studierna fortsatte hon och festa. Nattklubbar och alkohol, droger och en känsla av att livet aldrig fick stå still. Det tog tid att få fatt i problemen, under tiden hann hon både få och förlora jobb och pojkvän och någonstans där började hon söka hjälp.
Hjälpen kom dels i stödgrupper, dels som en chans att komma tillbaka till Orkneyöarna och rota sig igen. Kan någon som aldrig varit still, aldrig känt sig hemma, komma hem och leva i stillhet?
Liptrot skildrar sin tillvaro med klarsyn och närvaro. Det är igenkänningsbart och möjligt att relatera till. Som med många sjukdomar som alkoholism och psykisk ohälsa är det också en ganska tunn linje mellan normalitet och när allting faller. Besatthet byts mot besatthet. När dricka inte längre är ett alternativ kan man prata om att dricka, när man är isolerad kan man göra allt för att följa i kornknarrens spår. Så sakteliga byter man kanske till sig en besatthet som går att leva med.
The Outrun rör sig från Orkney till London och tillbaka igen och Liptrot behärskar att skänka liv åt både storstadspuls och vindpinade klippor. Det är litterärt väldigt fint, ett tempo som tillåter vissa avvikelser från huvudberättelsen, glimtar av essäistik, men som inte förlorar sig själv på vägen. The Outrun är en av årets bästa böcker och väl värd att läsa, även om man (som jag) inte känner till författaren sedan tidigare.