Head Lopper & The Island or A Plague of Beasts
Andrew MacLean & Mike Spicer
280 s. Image 2022 (2016)
Head Lopper & The Crimson Tower
Andrew MacLean & Jordie Bellaire
200 s. Image 2022 (2018)
Head Lopper & The Knights of Venora
Andrew MacLean & Jordie Bellaire
224 s. Image 2021 (2019)
Head Lopper & The Quest for Mulgrid’s Stair
Andrew MacLean & Jordie Bellaire
216 s. Image 2021 (2021)
Av någon anledning har den store vikingakrigaren alla kallar ”Head Lopper” (sv. ”huvudsax”) det avhuggna men fortfarande i allra högsta grad levande huvudet av Agatha the Blue Witch i sin ägo. Även om hon pratar alldeles för mycket och mycket sällan gör som vikingakrigaren vill är han osvikligt lojal i sitt uppdrag att skydda huvudet. Det är grundpremissen i serietecknaren Andrew MacLeans (f. 1984) hittills fyra album långa serie Head Lopper.
Krigaren som egentligen heter Norgal är vida berömd för sin förmåga att hugga huvudet av vidunder och fiender, vilket kommer väl till pass eftersom det är många som är intresserade av att lägga vantarna på huvudet han bär med sig. Äventyren tar honom land och rike runt och MacLean bygger upp en rik och mångfacetterad värld åt sin huvudfigur och dennes medresenärer. Det känns överlag väldigt rollspeligt, både den berättelse som tecknas fram och vad figurerna gör. Det är emellanåt väldigt våldsamt (föga förvånande), men serien rymmer också mycket djup, i synnerhet i konflikten mellan att leva en solitär krigares liv och att känna frändskap med andra mer dödliga än en själv och ens talande huvud.
MacLeans lekfullhet i såväl dialog som teckningar är också väldigt medryckande. Jag har svårt att inte låta mig förföras av det emellanåt väldigt tramsiga och enkla men livliga bilderna. Det är helt enkelt väldigt bra fantasy som gör mig på gott humör och både inspirerar och underhåller. För den som är bevandrad i mer klassiskt rollspelande är det mycket som går att känna igen. En av delarna innehåller till och med en ”dungeon crawl” som mycket väl skulle kunnat vara ett äventyr rakt av.
De fyra delarna av Head Lopper som släppts som album är också tillräckligt matiga för att man ska få möjlighet att stanna däri en längre stund. Vad som gör mig lite bedrövad är att del fyra avslutas med en tydlig cliffhanger, men vad det verkar är någon femte del inte särskilt nära. Är man känslig för det kan det vara en god idé att avvakta, men annars kan jag inte annat än rekommendera Head Lopper och den, får vi hoppas, ljuva väntan på kommande delar.