Malte Persson, omslag formgett av Eva Wilsson
367 s. Albert Bonniers förlag 2024 (2024)
För snart tre år sedan skrev jag en tvärsäker hyllning om Undergången (2021) av poeten och kritikern Malte Persson (f. 1976), en hyllning jag fortfarande står för. Bara tanken på långdikten där jordens historia utspelar sig baklänges får håren att resa sig på mina armar. Skapelser är en ojämnare historia och jag är lite osäker på vad jag tycker om det. Lyckligtvis vet Persson att hjälpa eventuellt osäkra recensenter på traven. Om långdikten i Undergången skriver han:
om än att det denna gång åtminstone inte rör sig om en 60 sidor lång baklängeshistoria, som förra gången, det kan på gott och ont bara göras en gång […] min bedömning är nämligen att jag aldrig kommer att skriva något lika bra igen
Och ja, Skapelser är en väldigt spretig samling dikter som, med Perssons egna ord:
en kritiker istället kan säga t ex: ”denna bok innehåller material nog för fyra och en halv normala diktsamlingar, varav en och en halv med fördel kunde ha stannat i byrålådan”
Och det är för all del charmigt, hur Persson till synes obehindrat rör sig mellan å ena sidan rena ordlekar, som eviga anagram av ”pianistskratten ute” och ”i eternitpukans stat” och uppräkningar av djur: melankoalan, melankolibrin, depparden, deppvargen och gråtsparven. Å andra sidan kärnfulla, bildrika och perspektivvidgande dikter, somliga formulerade i strikta versmått, till vad som i princip kan beskrivas som en essä om den tyska 1800-talsförfattaren Heinrich Heine i diktform. Det är som Persson själv skriver, materialet hade räckt till flera helt olika böcker, men det här är en rejäl urtömning.
I dikten jag citerar ur kommenterar Persson själv svårigheterna och svagheterna i sitt verk. Samtidigt som det irriterar mig lågintensivt att det här resonerandet inkluderats i boken bidrar de även med en god dos osäkerhet vilket skapar en resonans på ett annat sätt än en poesisamling med extra allt. Självmedvetenheten öppnar upp ett inre rum där processen blir synlig på ett annat sätt än vad som brukar vara fallet när man tänker ”här hade behövts en redaktör”.
Skapelser är läsvärd, helt klart, men som läsare bör man vara beredd på de skiftande karaktärerna på texterna. Då blir det en stundtals härligt tramsig, stundtals skarp och insiktsfull resa från
I början var ingenting allt
och allting var inget
och förresten var det ingen början.
Nej, stryk det
till
Och yrkesmässigt märkesdressigt marknadsmessy stryk
Och stryk med stråken strokekvartettens sista strå
Och fortsätt broka Språke stryp stryk spry
Och styr
Och det vill man inte missa.