Olga Tokarczuk, i översättning av Jan Henrik Swahn, omslag formgett av Lotta Kühlhorn
1 057 s. Ariel förlag & Albert Bonniers förlag 2019
I original på polska Księgi Jakubowe (2014)
Smaka på detta:
Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan. För kloka till stöd för minnet, för patrioter till besinning, lekmän till studium, melankoliker till förströelse.
Den ovanstående fullständiga titeln på den polska nobelprisbelönade Olga Tokarczuks (f. 1962) mastodontroman är inte det enda som får denna klargula bok att sticka ut[1. Bland det mest uppseendeväckande är kanske att pagineringen går baklänges, en nedräkning Tokarczuk i en slutkommentar motiverar som ”en bugning åt hebreiskans sätt att skriva från höger till vänster, men även en påminnelse om att varje ordning är en fråga om vana”.], och det är klart att en bok på över 1 000 tätt satta sidor inte självklart bjuder till sträckläsning. Men ändå.
Under 1700-talets andra hälft verkade Jakob Frank, född i Ukraina men en ivrig resenär i Europa, inte bara av egen fri vilja. Han föddes som jude men förkastade Talmud, framhöll kabbalistiska Zohar som en helig skrift och lät sig döpas. Han utgav sig för att vara Messias och fick snart en stor följarskara, många som höll honom under vingarna och naturligtvis många fiender. Kanske är det att ta i att kalla 1700-talet för ett politiskt vakuum, men upplysningen gav ändå ett utrymme för tvivel där frankismen kunde frodas. Tokarczuk beskriver den här dynamiska tiden genom Jakob Frank eller kanske framförallt de många som befann sig omkring honom. Och hon tar sig an uppgiften både bildat och litterärt, med ett mäktigt resultat.
Att Tokarczuk kan skriva har det aldrig funnits något tvivel kring, men det är en helt annan sak att ro det här i hamn. Det rika persongalleriet görs levande genom nedslag i de mest intima stunderna. Konflikten mellan det nya och det gamla, mellan det traditionella och det oortodoxa ställs på sin spets när förföljelserna blir allt mer envetna. Det är uttömmande, följer Jakob Frank genom större delen av hans liv, och en bit därefter, men det blir aldrig långtråkigt vilket är en imponerande bedrift.
Det är svårt att med några få ord här ringa in Jakobsböckerna, kanske lönlöst. Om man inte räds långa böcker och vill kasta sig in i ett vindlande stycke europeisk historia är det en roman jag varmt rekommenderar, och även om man inte gör det finns det gott om anledningar att ge den en chans.