Originaltitel: Once Upon A Time In Mexico
Regissör: Robert Rodriquez
Manus: Robert Rodriguez
Språk: Engelska och spanska
Land: USA
År: 2003
Längd: 102 minuter
Det fina med Once upon a time in Mexico är att det är en ganska lättsam action i en tillräckligt skruvad verklighet för att det ska bli charmigt.
Mexico är ett ganska skumt ställe där alla försöker lura alla. Som ram finns knarkkungen Barillos (Willem Dafoe) fint att störta Mexikos president (Pedro Armendáriz). Inuti ramen finns den smått korrupta CIA-agenten Sands (Johnny Depp) som söker upp yrkesmördaren El Mariachi (Antonio Banderas) för att stoppa revolutionsplanerna. Det är en ganska platt beskrivning av en knepig (invecklad och rörig snarare än djup) handling som inte vinner särskilt mycket på att återberättas.
Det hela är förlagt i någon fördomsfull bisarrversion av Mexiko där alla är stereotypt mexikanska, antingen gangstrar eller korkade. Det är inte särskilt snällt, men roligt och ger den humorkrydda som filmen kan behöva. I övrigt är det trots allt bara rätt lättsam action.
Once upon a time in Mexico är sprängfylld med stjärnor, och det är knappast så att särskilt många gör sitt allra bästa i filmen. Antonio Banderas, Johnny Depp och Willem Dafoe är som vanligt sköna. De vet precis vad de ska göra. Mickey Rourke och Enrique Iglesias har å sin sida inte särskilt mycket att i filmvärlden att göra. De förstör dock inte något, det bara är.
Jag tycker Once upon a time in Mexico överlag är rätt schysst. Ingen toppenfilm, men den är ett par timmars underhållning och mycket mer kan man inte begära av en film av den här typen. Vet man bara vad man ger sig in på så blir man inte besviken.