Originaltitel: Blade Runner
Regissör: Ridley Scott
Manus: Philip K. Dick, Hampton Fancher, David Webb Peoples och Roland Kibbee
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1982
Längd: 117 minuter
Blade Runner räknas som en av de stora science-fiction-klassikerna. Hyllad för sina miljöer och Rutger Hauers skådespeleri. När jag såg den fann jag mig förvirrad för… Den var ju inte alls så bra. Det stora problemet tror jag är att den har åldrats fruktansvärt dåligt. Utseendet är rätt ballt, men i övrigt andas den b-film och dåliga effekter (de var säkert inte dåliga när de var nya).
Historien handlar om att en grupp replikanter – tillverkade människor – tagit sig till jorden för att hitta personen som skapat dem. En specialpolis (kallad Blade Runner) vid namn Rick Deckard (Harrison Ford) får i uppdrag att stoppa dem.
Nu har jag ju inte läst Philip K. Dicks roman vilken filmen bygger på, men jag hoppas verkligen att den presenterar handlingen bättre än filmen gör, för här är det snudd på pinsamt hur tunn historien är. Och skådespeleriet är bland det sämsta i mannaminne. Harrison Ford är stel som en pinne, Rutger Hauer är kungen av b-filmsskådespeleri (vilket inte är en komplimang) och övriga roller behöver knappt nämnas.
Jag förstår mig verkligen inte på hyllningarna. Den kan mycket väl varit banbrytande, men idag är den en kalkon vars tvåa i betyg enbart baseras på att det var rätt ball miljö och en tuff dystopi.
Slutnot: Jag såg Director’s cut. Det har efter den kommit en Final cut, men jag tror inte det spelar någon roll hur många gånger de cuttar den…