Originaltitel: 12 Angry Men
Regissör: Sidney Lumet
Manus: Reginald Rose
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1957
Längd: 96 minuter
I 12 edsvurna män har en jury samlats för att avgöra om en pojke, anklagad för mord, ska dömas till döden eller frikännas. En på förhand enkel förhandling får en vändning när en av jurymedlemmarna (Henry Fonda) vänder sig emot att döma honom. Sakta men säkert börjar diskussionerna gå igång – är bevisningen lika vattentät som det först verkar?
Gillar man minimalistisk film med mycket snack så borde 12 edsvurna män passa utmärkt. Hela handlingen utspelar sig i ett rum (med intilliggande toaletter) och är bara en lång diskussion. Det kan verka tråkigt, men det fungerar fantastiskt bra. Det kräver förstås mycket av skådespelarna, men på den punkten finns det inget som brister. Tvärtom, samtliga briljerar i sina olika roller där alla verkar vara perfekt passade för att få sin egen plats i diskussionen.
Den presenterar dessutom mycket problematik som lever kvar än idag. Att döma för snabbt, att ryckas med mängden, att fälla hellre än att fria, rasism. På många sätt är den tänkvärd på ett psykologiskt/filosofiskt/moraliskt plan.
På många sätt är 12 edsvurna män en produkt av sin tid. Idag hade det knappast fungerat, men lyckligtvis har filmen åldrats med värdighet. Den känns aldrig särskilt gammal, tvärtom känns den rätt modern och experimentell. Jag tycker att 12 edsvurna män är en given favorit, men jag är tämligen övertygad om att den inte passar alla.