I kommentarerna till 19 frågor om läsning diskuterade (läs: nämnde) jag frågan om varför jag läser. Jag tycker att frågan tarvar ett längre svar med en utveckling av resonemanget om att man har läst kan vara en drivkraft att läsa.
Först och främst har jag många motiv med min läsning. Utan inbördes viktighetsordning läser jag för att bli underhållen, för att få idéer och se andras idéer och för att bli bättre på språk. Alla dessa motiv är tämligen självförklarande och kräver därför ingen utförligare genomgång för att jag tror att de är de absolut vanligaste anledningarna till att man läser.
Att ha läst, att vara beläst, är en mer märklig drivkraft skulle jag tro. Och i min läsning numer är alla de andra anledningarna underordnade drivkraften att bli beläst. De andra är förstås inte oviktiga, men jag lägger i princip aldrig ifrån mig en bok oavsett hur tråkig den är av den enkla anledningen att jag plockade upp den från första början för att jag ville ha den läst. Är det inte slöseri med tid att läsa en bok som jag tycker är dålig? Nej! är mitt bestämda svar. Jag har läst mycket tråkigt där bibeln förmodligen tar priset. Någon tråkigare bok har jag svårt att tänka mig, men jag såg ett värde i att ha läst den. Allmänbildning, helt enkelt. Likadant med Koranen.
Jag försöker att alltid törsta efter bildning. Det kan låta elitistiskt och pretentiöst och ja, om det är vad ni associerar min inställning till så må det väl vara hänt. Jag ser en poäng i att vara bildad, att kunna så mycket som möjligt och att vinna när vi spelar Trivial Pursuit. Det är förmodligen därför jag har en liknande inställning till mina studier – jag vill lära mig så mycket det går. Vad har det med litteratur att göra? Framförallt tror jag att det finns mycket vishet i litteraturen och att man kan lära sig av den lika bra som man kan lära sig av verkligheten.
Detta är anledningen till att jag i så pass stor grad vill läsa klassiker, nobelpristagare och litteratur som är eller har varit aktuella i debatten. Det finns nog något i dem och om inte annat kan jag själv bilda mig en uppfattning om det som diskuteras.
Jag är inte säker på om min inställning är bra egentligen. Det kan vara så att det blir för tungt och att läsningen till slut blir tråkig. Att alltid ha kravet att tillskansa sig bildning kan bli en piska snarare än en morot, men än så länge fungerar den och passar mig utmärkt. Jag är dock tveksam till om den passar alla men nu har jag åtminstone motiverat mitt resonemang något.