Originaltitel: Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson
Författare: Kalle Dixelius
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 193
Förlag: Ordfront
ISBN: 978-91-7037-369-1
Bra svensk fantastisk litteratur är inget vi är allt för vana vid, därför var det nära att jag lät mig luras att tro att detta var ännu en banal klon av Fahrenheit 451 och Kallocain. Släktskapet är tydligt, men med Toffs bok lyckas Kalle Dixelius skapa något nytt och något spännande.
Runt år 2400 är Toffs bok den enda källan som finns kvar med kunskap om den mörka tiden som var ungefär 200 år tidigare. Böcker var bannlysta och läsning och skrivning var förbjudet, trots det börjar Toff i hemlighet att skriva om sig själv och sin omgivning. Han bor i Hornschtull där fullmäktige Billström styr, skyfflarna förtrycker och knegarna arbetar med endast ett par potatisar som lön. Snart finner Toff sig involverad i en motståndsrörelse som vill bygga upp det gamla samhället igen, med hjälp av den kunskap som finns i böckerna.
Kalle Dixelius lyckas här måla upp en hemsk verklighet i ett Sverige efter undergången. Man får en klar bild över hur det är men inte hur det blivit som det blivit. Egentligen handlar det om det gamla vanliga i dystopiska skildringar: ett förtryck ovanifrån, överhetens vilja att massan är korkad, arbetsvillig och formbar, fattigdom utan like. Det är väl beskrivet och kanske blir man än mer medryckt eftersom man känner igen sig. Parallellerna till vår verklighet är klara och Toffs bok är förmodligen ett försök till en profetia om hur det kommer att gå om vi fortsätter att bete oss som vi gör, mot världen och varandra (extra intressant blir det med beslutet om utbygd kärnkraft i åtanke). Kommentarerna ur Muham Bentsons perspektiv tillför dessutom väldigt mycket.
Språket är lite svårt att bedöma. Å ena sidan är boken mycket välskriven och man märker förändringen i språket hos Toff ju mer han läser och skriver. Det är snyggt. Å andra sidan är det språkbruk som används i samhället år 2200 snudd på onödigt vulgärt. Det förklaras ibland men oftare är det en lektion i ”fula ord”. Det är lite störande, men knappast hela världen.
Toffs bok är Kalle Dixelius debutroman och som sådan är den strålande. Det är njutbar läsning från början till slut och trots att den stundtals är mycket hemsk så finns det även en hel del att skratta åt och fundera över. Framförallt det senare, för även om den är förlagd till framtiden är den en replik till nuet. Toffs bok är given läsning.