Originaltitel: L’Africain
Författare: Jean-Marie Gustave Le Clézio
Översättare: Ulla Bruncrona
Utgivningsår: 2004
Tryckår: 2008
Originalspråk: Franska
Sidantal: 90
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
ISBN: 978-91-975328-1-5
Som barn åkte J.M.G. Le Clézio till afrika för att för första gången träffa sin pappa som tjänstgjorde som läkare för britterna. Den till synes fria världen som Frankrike varit byttes ut mot faderns stränga ideal, men då pappan inte var hemma var Afrika en värld med mycket större frihet än Europa. Men vem var Le Clézios far? Varför hade han blivit den buttre och stränge mannen som mötte Le Clézio och hans bror? Det är det författaren försöker besvara i Afrikanen och han målar upp ett porträtt av en person som lidit allt för mycket av kriget och koloniseringen och som med tiden kommit bli mer afrikan än europé. Fadern beskrivs utifrån och motivet till att beskriva honom, uppger Le Clézio, är för att finna sin egen identitet.
Porträttet är väldigt välskrivet – Le Clézio kan hantera ord – men det blir tyvärr aldrig mer än en rätt vacker odyssé runt en person som aldrig blir riktigt intressant. Ingenting lockar mig att läsa vidare, annat än möjligen att boken är så kort. Bilderna av Afrika, episoderna från en åtta-årings liv är rätt vackra, men de blir nästan bagateller eftersom han varken kan eller vill binda ihop det särskilt mycket mer än ”såhär är Afrika och min farsa, typ.”
Jag tycker ändå att det som är bra väger upp det som är dåligt och Afrikanen blir en mellanbok. Förmodligen en bra introduktion till Jean-Marie Gustave Le Clézios författarskap – han har själv sagt att han ogillar intrig – för om jag förstått det rätt ska han ha samma språkliga stil utan direkt handling i alla sina böcker. Jag lär försöka läsa något mer av honom för att det finns mer bakom än en välskriven men rätt tråkig fasad.