Serie: City of Glass
Originaltitel: City of Glass
Manusörfattare: Paul Auster
Tecknare: Paul Karasik och David Mazzucchelli
Utgivningsår: 1994
Tryckår: 2004
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 138
Förlag: Picador
ISBN: 978-0-312-42360-5
City of Glass är första delen i New York-trilogin, Paul Austers postmodernistiska romansamling som vid det här laget har nästan 25 år på nacken. Vid något tillfälle fick Paul Karasik och David Muzzucchelli för sig att de skulle göra en serieadaption av berättelsen och resultatet blev rätt bra, men vems förtjänst det är vet jag inte riktigt.
En dag får deckarförfattaren Quinn ett telefonsamtal. Någon frågar efter privatdetektiven Paul Auster och Quinn svarar förstås att personen ringt fel. Några dagar senare ringer samma person igen och den här gången får Quinn – av någon anledning – för sig att utge sig för att vara Paul Auster och ta sig an fallet som kvinnan har åt honom. Han ger sig hän åt uppdraget så till den grad att han blir snudd på besatt.
Historien är det inget fel på, det vet vi sedan tidigare och den har inte förändrats i särskilt stor grad från sin original. Det är naturligt och kanske att jämföra med en filmversion av en bok. Problemet som jag ser det är förmodligen att serieformatet inte erbjuder något nytt eller intressant. Stilen är klassisk och väldigt enkel; som serie är det absolut inget utöver det vanliga. Alla personer ser ut som Tintin utan Paul Auster som ser ut som Paul Auster. Inte särskilt spännande alls och det är däri seriealbumets enda svaghet ligger.
City of Glass är fortfarande en bra historia och den passar fint för serieformatet, men serieformatet ger inget nytt till historien och känns kanske lite redundant därför. Bortser man från det och bara vill läsa City of Glass igen (eller för första gången) är det definitivt något att slå till på.