Jag ser i allmänhet ingen poäng i att läsa om böcker. Jag läser hellre många olika böcker än ger mig på att läsa en bok jag läst ytterligare en gång. Visserligen är mitt minne så dåligt att jag förmodligen i de flesta fall skulle kunna läsa böcker flera gånger och ändå ha ungefär samma behållning av dem varje gång. Det spelar dock ingen roll för mig, ingen roll alls. Jag läser för att det är ett bra sätt att tillskansa sig både bildning och underhållning och jag har så mycket böcker jag vill läsa att det vore nästan korkat att läsa om böcker.
Därmed inte sagt att jag inte är sugen att läsa om böcker. Många av de böcker som kommit att bli något av favoriter är jag ständigt sugen på att läsa om. Hundra år av ensamhet är kanske den som främst förtjänar en omläsning, men även New York-trilogin och Fiktioner ligger nära till hands. Varför läser jag inte om dem då? Ja, det enkla svaret är förstås att just nu har jag så mycket annat jag måste läsa att det inte skulle bli hållbart. Senare, när lästrycket på mig är mindre kanske det blir aktuellt men det tar vi i så fall då.
En bok sticker dock ut bland andra, åtminstone när det gäller omläsning. Mitt intresse för Oneirine fick mig att skriva en uppsats om den, och ju mer jag funderar kring den desto mer inser jag att det är en bok som man ständigt borde läsa om. En gång varje år, kanske oftare. Varför? För er som inte orkar läsa recensionen: Oneirine består av enbart av citat från andra författare och deras verk. Det är en sampling av litteraturhistorien och som sådan har den alltid något nytt att erbjuda. Varje genomläsning är en kamp för att finna nya citat, bocka av böcker jag läst och se om jag någon gång kan läsa Oneirine utan att läsa Oneirine. Flummigt, jovisst, men intressant. Det är förmodligen den enda bok jag någonsin kommer läsa om och läsa om och läsa om, så länge jag har någon form av litteraturintresse kvar.
Anledningen till att jag alls kom att tänka på det här var förstås genom Lyrans tematrio som den här veckan handlar om just omläsning. Jag försökte tänka mig någon bok värd att läsa om och om igen utan att komma på någon. Jag är väl helt enkelt ingen omläsare…