Originaltitel: Svart krabba
Författare: Jerker Virdborg
Utgivningsår: 2002
Tryckår: 2003
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 303
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7001-016-1
Det enda jag tidigare hade läst av Jerker Virdborg var hans diskussion om 00-talet tillsammans med Daniel Sjölin i DN.se (finnes här) och det gjorde de bra tillsammans. Då var han ett nytt namn för mig och nu har jag äntligen tagit mig i kragen och läst något av honom.
I ett nordligt land någonstans – ett land som skulle kunnat vara Sverige – pågår ett krig som utplånar stad efter stad inom landets gränser. Mitt i eländet får Karl Edh i uppdrag att inställa sig på Tessenøy för att, tillsammans med tre andra, ge sig ut på operation Svart krabba. Uppdraget går ut på att över den tjocka isen i skärgården skrinna ner till den hårt ansatta befästningen Ödö med saker som skulle kunna förändra kriget helt. Uppdraget är svårt och farligt, men stora belöningar väntar för de som lyckas ta sig fram.
Idén med det anonyma kriget som ingen, knappt ens soldaterna själva, vet något om är jättebra. Tyvärr utnyttjar inte Jerker Virdborg riktigt potentialen i temat till att ställa frågor eller ytterligare problematisera det hela. Det är kanske inte meningen heller, för Svart krabba är framförallt en väldigt spännande thriller som jag fann otroligt svårt att släppa. Det är spännande nästan varje sekund, så som spänningslitteratur är den av bästa sort. Då och då, framförallt mot slutet, är det dock lite småsaker jag kan störa mig på, trådar som inte riktigt binds ihop eller när en person förklarar i några sidor hur ”allting ligger till, typ”. Det senare känns onödigt och ett brott mot bokens övriga stil.
Jerker Virdborg har dessutom lyckats med konststycket att skriva en riktigt, kusligt lättläst bok. Det är få böcker som på samma sätt har flyt utan att bli banala. Visst, Svart krabba kanske inte är någon extraordinär språklig insats, men det är definitivt en bra bit in på den positiva halvan, och det är roligt. Av någon anledning har jag ju fastnad för svensk modern litteratur (Daniel Sjölin, Gabriella Håkansson och Fabian Kastner är bara tre namn sedan tidigare) och jag blir lika glad varje gång jag inte blir besviken. Jerker Virdborg gör mig verkligen inte besviken.