Originaltitel: Vem ska trösta Knyttet?
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 1960
Tryckår: 1991
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 28
Förlag: Alla barns bokklubb (Norstedts förlag)
ISBN: 91-7904-180-9
Det är svårt att göra en bok som Vem ska trösta knyttet? rättvisa. Det är en barnboksklassiker från den sannolikt bästa barnboksförfattaren någonsin (Dr Seuss och Lennart Hellsing ligger i närheten) och jag har en väldigt nostalgisk, skimrande bild – en bild som petar upp Vem ska trösta Knyttet? på en piedestal och låter den stå där för allas beundran. Men visst är det så – när knyttet på rim ger sig ut från sitt mörka bo för att han är rädd och ensam, då rycks man med och tänker ”jag vill trösta dig, Knyttet – kom, bara kom hit”.
Sedan jag återigen läste Vem ska trösta knyttet? efter ett alltför långt uppehåll blev jag hänförd av det jag trodde var något annat än mitt minne av boken. Jag försökte vara så objektiv jag kunde första gången jag läste, andra gången, tredje, fjärde, femtesjättesjundeåttonde… Varje gång var jag snudd på mållös över hur bra den var. Tove Janssons språkbehandling visste jag ju var fantastisk, hör bara på följande:
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Eller:
Och knyttet sa: förlåt en resenär
som undrar om ett skrutt har varit här?
Det har hon visst, sa dronten glatt, ett skrutt med trassligt hår
blev alldeles ifrån sig och sprang hemifrån igår,
men vart on sprang och vart hon finns och var hon sist blev sedd
det vete mårran, men jag tror att hon var gräsligt rädd,
och vem som tröstar henne det är mera än jag vet
för jag är på semester och nu vill jag lägga nät.
Det står svart på vitt, allt det fantastiska som gör Tove Jansson så stor inom litteraturen. Nu kanske jag drar stora växlar när jag låter Vem ska trösta knyttet? symbolisera ett helt författarskap, men faktum är att jag tycker att den är så bra att det faktiskt är rimligt att göra så. Jag lovar att när jag får barn ska jag överdosera det med Tove Jansson och inte minst Vem ska trösta knyttet?. Inte nödvändigtvis för barnets skull, snarare för min…