Originaltitel: Det händer här
Författare: Henrik Bromander
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 299
Förlag: Ordfront
ISBN: 978-91-7037-467-8
I Det händer här skildrar Henrik Bromander fyra ungdomars strävan efter att se sig själva och finna sin plats, socialt, sexuellt, psykologiskt. I första delen träffar vi Jennie som vill skriva musik men fastnar i en skaparkris utan att veta hur hon ska komma ur den. Under tiden roar hon sig med annat och ställer till mycket besvär både för sig själv och andra. I andra delen träffar vi den tragiskt mobbade Thomas som följer med sina föräldrar till Lanzarote där han träffar någon som han kallar vän och som ger honom ett omtumlande liv under en veckas tid. I Central Park ligger Amanda tätt intill mytomanen Eli Blume och tänker tillbaka på sin barndom och sin familj där hon uppenbart är det svarta fåret. I sista delen flyttar Robert till Thailand för att syssla med thaiboxning men hamnar i ett sexuellt äventyr med en shemale och deras liv blir en storm.
Jag hade förväntat mig att historierna på något sätt skulle hänga ihop vilket inte alls var fallet. Det gjorde mig aningen besviken, inte minst för att jag är svag för idén på löst sammanknutna noveller. Det förtar dessutom lite av udden av en bok som Det händer här. Temat är detsamma i berättelserna – ”om det ömtåliga, om det ilsket kliande och om livets ensamhet” som det står på baksidan – men utöver det har de inte mycket gemensamt varken språkligt eller innehållsmässigt. Lyckligtvis är ett par av historierna, de två sista, riktigt intressanta och jag hade lätt kunnat se dem som fristående och något utökade böcker.
En sak som man, om man känner till några av Henrik Bromanders serier (han är serieskapare i vanliga fall), direkt är beredd på är det nattsvarta vardagsobehaget. Känslan av att man läst något som man egentligen inte vill läsa. Människor kan mycket väl behandla varandra så som de gör i Det händer här, men när man läser det, får det svart på vitt, skapar det en riktigt stor klump som inte riktigt går att svälja. Den sitter fast och nästan kväver en. Klarar man inte av sådant bör man definitivt hålla sig borta från Det händer här.
Boken är rätt välskriven och rätt intressant, men på något sätt känns det som att Henrik Bromander satsat lite för lite, att han går liksom på halvfart (jag har visserligen inte läst något av honom, bara om honom) för jag tror att han kan mer. Unga svenska författare har en hel del att ge, har det visat sig. Henrik Bromander ger inte allt här.