Originaltitel: Biographical Memoirs of Extraordinary Painters
Författare: William Beckford
Utgivningsår: 1780
Tryckår: 2007
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 150
Förlag: Kessinger Publishing
ISBN: 9781430459700
Vem, förutom den excentriske romantikern William Beckford, skulle få för sig att skriva uppdiktade biografier om precis lika uppdiktade konstnärer? Idag – förmodligen ganska många, men 1780 kan det inte ha varit lika vanligt. Och det är intressant, jag finner mig uppriktigt engagerad och villig att lära mig allt om dessa fantastiska konstnärer som… Inte finns. Hade jag varit stoltare lagd hade jag känt mig lurad, men lyckligtvis har jag inga sådana tendenser utan kan roa mig kungligt.
I Biographical Memoirs of Extraordinary Painters får vi en inblick i sex konstnärers liv både innan de blev konstnärer och efter att de fann sin publik och berömmelse. Vilka konstnärerna är är knappast intressant att ta upp här, annat än att deras historier är lika fantastiska som de är intressanta och William Beckford har verkligen lyckats skapa sex mycket varierade porträtt och dessutom förankra dem i konsthistorien med referenser till platser, personer och företeelser. Hade jag inte varit införstådd med att boken är skönlitterär hade jag sannolikt låtit mig luras att tro att det här var stora konstnärer som idag blivit bortglömda av en eller annan anledning.
Essäerna, för det måste nog vara det man ska kalla texterna, är mycket trevligt skrivna. Det är personliga texter med mycket berättande element vilket känns som ett trevligt sätt att presentera personer på. Speciellt uppdiktade. Smaka bara på de här två citaten:
He could not conceal his pleasure at finding himself in an illuminated palace, at a splendid table, covered with wines, environed by fair Sicilians warbling the soft airs of their country. Andrew, who was of a very social disposition, blessed the art which procured him such company, and Og of Basan thought no more, at present, of the solitudes of Mongebello.
samt
Sometimes he read a treatise upon painting, found amongst the spoils if some Italians, whick assisted him infinitely. They recommended the study of anatomy, and he did not hesitate to follow the advice they gave. His father’s band [skurkar] frequently brining bodies to their caves, he amused himself with dissecting and imitating the several parts, till he attained such a perfection in muscular expression as is rarely seen in the works of the greatest masters.
Jag gillar verkligen stilen på språket, det känns inte alltför utbroderande men skapar ändå en stämning av underverk. Det enda jag egentligen har något emot är några av hans påhittade namn. Det senare citatet handlar om en man med efternamnet Blunderbussiana, vid andra tillfällen nämns Zigzaggi och Soorcrout, förvillande likt tyskans ord för surkål. Det känns lite billigt, lite buskisartat, och det är sällan bra. Det är å andra sidan det enda jag har att anmärka på egentligen och jag är jättenöjd med att ha läst denna fantastiska bok om fantastiska konstnärer. Väl investerad tid, helt klart.