Naivo, i översättning av Allison M. Charette, inläst av Neil Gant, Jo Sands & Alfred Vines
14 h 9 min. Scribd Audio 2022
I original på franska Au-delà des rizières (2016)
Madagaskar är världens fjärde största ö med en befolkningsmängd på nästan 30 miljoner, ändå är kanske landets främsta kulturella avtryck i allmänhetens medvetande en handfull animerade filmer om några djur från Central Park Zoo i New York. I ett försök att ändra på detta, eller att åtminstone att bjuda in den engelskspråkiga världen till öns rika kultur började Allison M. Charette översätta madagaskiska författare, och först ut var författaren och journalisten Naivos historiska roman Beyond the Rice Fields.
Romanen utspelar sig under det för Madagaskar väldigt turbulenta 1800-talet. Franska intressen (främst industrialisering) stod mot inhemska, kristna mot traditionella. Mitt i detta finner sig slavpojken Tsito och hans ägares dotter Fara förälskade, en relation som ska spänna över årtionden utan att för en sekund vara enkel. Våldet är alltid närvarande, men när Tsito säljs till Faras far finner han ändå någon form av trygghet där han, mot all förmodan, tas om hand väl, utan att någonsin vara annat än en slav.
Genom berättelsen blir Tsito och Fara läsarens guider genom ett historiskt och geografiskt främmande skeende. Deras båda perspektiv låter dem se den andra halvan av Madagaskars sociala skiktning på ett sätt som jag tror behövs. Och trots deras olika status råkar de ut för de konflikter som blossar omkring dem, inte minst för att Tsito är slav och Fara är kvinna och båda står utan egentlig makt här.
Naivo berättar historien på ett sätt som, har jag förstått, ska påminna om madagaskisk berättartradition med dubbla röster och jag upplever att jag på detta sätt får en vidare bild av världen. Det finns många fina liknelser och passager som ytterligare förstärker effekten som jag föreställer mig att Naivo vill åt. Det ligger Beyond the Rice Fields i fatet att allt runt om huvudpersonerna är mycket mer spännande än dem, och över en så pass lång berättelse hinner jag tappa intresset för dem, de blir lite väl mycket turister i sin egen värld.
Med det sagt är det ändå alldeles ljuvligt att få ta del av litteratur från ytterligare en del av världen och det hade kunnat vara i former bra mycket sämre än Beyond the Rice Fields.