Originaltitel: Mannen under trappan
Regissör: Daniel Lind Lagerlöf
Manus: Anders Weidemann och Marie Hermanson
Språk: Svenska
Land: Sverige
Svensk premiär: 13 september 2009
Längd: 4 avsnitt, 45 minuter per avsnitt
Mannen under trappan bygger på Marie Hermansons roman med samma titel och även om det var länge sedan jag läste den så minns jag den som intressant och jag blev omedelbart lockad att se på TV-serien när nu Sveriges Television producerat och sänt den (och den borde finnas på SVTPlay ett litet tag till.
Fredrik (Jonas Karlsson) flyttar med sin fru Paula (Frida Westerdahl) och sina två barn till Bollnäs för att påbörja ett nytt liv, tillsammans, som en familj. Men det visar sig snart att det bor en man under trappan (Per Sandberg) som stör Fredriks idyll. När mannen vägrar flytta därifrån trappas kampen mellan Fredrik och Kwådd, som den märklige figuren heter, upp och Fredrik tar till allt mer desperata metoder för att bli av med honom. Samtidigt verkar Kwådd ta till allt mer rafinerade metoder för att bli av med Fredrik och trots sår och bitmärken är det ingen som tror att Fredrik har en man under trappan.
Det är möjligt att ni som läser det här redan nu listat ut twisten och det är förmodligen förutsägbarheten som är seriens största svaghet. Jag hade visserligen koll på handlingen innan så jag stördes inte av det särskilt mycket, men det är plågsamt uppenbart hur saker och ting ligger till redan i andra avsnittet (skulle jag tro). Det sagt, serien blir inte mindre spännande och läskig för att man listat ut vad som är problemet. Visserligen var första avsnittet seriens otäckaste (jag vet inte om det beror på att handlingen är utdragen i fyra avsnitt och man därför hinner vänja sig med tanken mellan avsnitten) men det fortsätter bra och det jag i bokrecensionen skrev stämmer verkligen här med: ”Mannen under trappan visar sig vara en av de mest sansade knäppa böcker jag läst och det är verkligen en bra sak.”
Och mycket av seriens sevärdhet har vi Jonas Karlsson att tacka för. Han är sannolikt en av Sveriges absolut främsta skådespelare och han tar sig an varje roll, hur märklig den än må vara, med samma minutiösa noggrannhet som en hjärnkirurg. Han öppnar upp sina karaktärer, utforskar hur de borde vara och lyckas fullständigt vara dem. Mannen under trappan är ett mycket tydligt exempel på det.
Serien tappade dock lite mot slutet och det som började riktigt bra blev mot slutet något mer tillbakadraget. Trots det tycker jag att serien förtjänar att ses, det är en intressant historia om hur något litet problem kan växa sig större och sluta i katastrof.